Betalt? Vi får väl se

Max Alton med band uppträdde på Stock­­holm Maraton förra veckan. In­komsterna går upp och ner: Max Alton kan tjäna allt mellan 0 och 30 000 på en månad.

 

Tänk dig att du i stället för att få lön för ditt arbete måste betala chefen flera tusenlappar innan du kan gå hem. Så ser verkligheten ut för många musiker i Sverige.

– Akta huvudet!

Max Alton går före nerför en betongtrappa och pekar på taket för att visa att det börjar bli trångt. Vi är på väg ner i hans replokal på Södermalm i Stockholm. Nedanför trappan trycker han upp en skyddsrumsdörr, och sen ytterligare en.

– Ja, så här jobbar jag, säger han och ler.

Lokalen är uppdelad i två rum. I det första trängs ett piano med en soffa och studioutrustning. I det andra står ett trumset. Här har Max Alton spelat in delar av skivan som han ­släpper om en månad. Det är den ­första skivan som han kan kalla sin egen, och det märks att känslan är speciell.

– Jag fått bidrag från Konstnärsnämnden för att spela in en del av skivan på Kuba, men annars har jag bekostat den själv.

Max Alton slår sig ner i stolen framför mixerbordet, lägger ena benet över det andra.

– Det är så det är för de flesta osignade musiker. Skivorna betalar vi själva, ibland kan man få stipendier eller liknande – men inte alltid, förklarar han.

Pengar är ett återkommande problem för musiker, konstaterar Max Alton. Det finns mycket svarta gager – och många mindre ställen har svårt att ha råd med vita pengar för livemusiken. Och det kan göra det svårt för en musiker att tacka nej när svarta pengar erbjuds, framförallt för den som är ny.

– Men jag tackar alltid nej. Det är ingen säkerhet i att ta emot svarta pengar för mig.

Han har flera gånger blivit blåst på betalning och berättar att en av de största musikklubbarna i Stockholm utnyttjar musiker. Men han
vill inte nämna namn, det är för känsligt.

– De vill att man ska spela på dörren, men det garanterar ingen inkomst, säger han och suckar.

Att spela på dörren betyder att musikerna får betalt i form av inträdespengarna.

– Många klubbar gör så. Bandet ska dra dit alla människor, klubben vill gå jämnt ut och musikerna får dela på det som blir över. Och för att det ska gå ihop måste folk komma, berättar Max Alton.

De gånger publiken sviker, och det händer, står musikerna kvar med alla utlägg.

– Jag har gått back så många gånger, fått betala flera tusen för ett gig, säger han, skrattar till och ­fortsätter:

– Ja, och sen en sådan grej som folk inte tänker på, mina trummor. Det händer ju att man går plus, men så måste jag ta taxi med trummorna, då försvann alla pengar i alla fall, säger Max Alton.

Musiken har hängt med honom ända sen tidig skolålder. Han testade trummor på en musiklektion och blev uppmuntrad att fortsätta. Det tog honom till Kuba och en musikhögskola. När han kom hem vågade han inte satsa på musiken fullt ut, utan jobbade på olika restauranger för att få ekonomin att gå ihop.

– När jag väl släppte taget insåg jag att jag borde gjort det tidigare. Det är nu jag utvecklas – och jag tvingas ta betalt för det jag gör. I början tog jag nästan vilka jobb som helst bara för att synas, säger Max Alton.

Som egen företagare behöver Max Alton fokusera på mer än musiken. Han är sin egen ekonomichef, webbdesigner, ljudtekniker, fotograf och producent … och listan skulle kunna fortsätta längre än så.

– Man måste vara streetsmart och businessminded, social.

Han har byggt upp ett kontaktnät av potentiella arbetsgivare. Och med ett par fasta spelningar varje månad har han en fast inkomst. Men det är ändå väldigt ojämnt. Inkomsten varierar mellan inga pengar alls ena månaden och upp mot 30 000 kronor en bra månad.

– Det går att få en vettig lön! Företagsevent och turnéer med stora artister ger schyst betalt. Men det som saknas är den levande musikscenen på små ställen, där är det i princip inget betalt alls – och de uppträdandena är på väg att försvinna. Det är synd för det är där magin sker liksom, säger Max Alton.

– Den typen av musik är ju en grogrund för all annan.

Hur ska man få det att bli bättre, tycker du?

– Det borde finnas en stadga för minimi-gage, och Musikerförbundet borde kartlägga vilka som betalar schyst och inte. Samtidigt borde staten gå in och stötta mer ekonomiskt, det skulle ta bort mycket svarta löner, säger Max Alton.

– Man får dra av renoveringar på sin niomiljonersvilla, men man får inte dra av ett band på ett bröllop. Det borde man få tycker jag.

Han beskriver det som att han ibland inte känner sig som en del av sam­hället. Att hans yrke inte blir respekterat när han berättar vad han arbetar med.

– Det kommer alltid en följdfråga; Vad gör du när du inte spelar? Det är konstigt, alla vill ha bra musik att lyssna på men ingen verkar vilja pröjsa för det.

Som exempel tar han upp Make musik Sthlm, en musikfestival som är inne på sitt fjärde år. Från början bjöd arrangörerna in både amatörer och professionella musiker att spela, utan betalning.

– Då kan man ju lika gärna ha rörmokardagen, alla rörmokare får jobba gratis en dag!? Det skulle aldrig fungera. Festivalen ger väldigt fel signaler kring vad en musiker är, säger Max Alton samtidigt som han plockar fram trumpinnarna.

Det är dags att repa.

Max Alton i replokalen.

Läs också: ”Det är frivilligt att spela”