Vlautin om losersarnas USA
Willy Vlautins romaner fångar det överblivna USA. De handlar om människor på hisnande flykt från sina tidigare liv och på jakt efter en tillvaro som kanske blir bättre, och möter andra människor utan all grundtrygghet som försörjer sig på tillfällighetsarbeten och hoppas på storkovan. Och ifall en smula av rikedomen dyker upp är den lika snabbt förgången igen – bortsupen, bortspelad, bortslarvad.
Böckerna är bräddfulla av tragik, barnmisshandel och ond bråd död och vore helt outhärdliga ifall de inte bars upp av sån klipsk humor och improvisationsförmåga, och av en grundtillit som ibland till och med besannas därför att världen också innehåller snälla människor som ibland ställer upp med ett vänligt ord, ett mål mat eller en slant.
Så potentiellt finns ett värdigt liv inom räckhåll för huvudpersonerna: ett liv där de kan använda sina uppenbara talanger på ett fungerande sätt och ta klivet upp från det laglösa bottenskrapet och de självdestruktiva beteendena till ett mer regelbundet arbetarklassliv där allt inte bara ät styrt av slump och tillfällighet och där marken håller att gå på.
Vlautin är även musiker, i ett slags laidback countrygenre, och det är verkligen musikaliteten som driver berättelserna framåt och gör hanterandet av de lika osannolika som hotfulla situationerna möjligt. Huvudpersonerna skulle ha gått under liksom de flesta de möter och har att göra med ifall de inte haft förmågan att improvisera.
Det finns tre böcker av Vlautin på svenska, alla med samma driv och byggda på närstudier av städer i lika stort förfall som de flesta av sina innevånare. Motellivet skildrar två bröder på ofrivillig roadtrip. Norrut handlar om en flicka som lyckas rymma från sin misshandlande pojkvän och hamnar i Reno. Och den allra nyaste, Lean on Pete, börjar på en nedgången hästkapplöpningsbana i Portland och slutar i en liten stad i Wyoming, med den femtonårige Charley och en slaktdömd kapplöpningshäst (som fått ge namn åt boken) i huvudrollerna. Alla tre böckerna med en prosa så tajt anpassad till vildheten i händelseförloppet att man läser med gasen i botten och blir varse livssmärtan först efter långt om länge. Men då bränns de.
Något bör även sägas om förlaget, eftersom de är doldisar och sällan når ut i bokhandlarna. Bakhåll har en häpnadsväckande utgivning av angenäm och giftig kvalitetslitteratur, mycket beroende på deras nära samarbete med den trogna läsarskaran som kommer med tips. De allra trognaste, däribland undertecknad, prenumererar på hela utgivningen med rabatt och stödjer på så vis Bakhålls kulturgärning. Läs mer på deras hemsida.