Läsningen öppnar världar – och ger jobb

BOKSLUKARE del 2. Att kunna läsa blir allt viktigare för att klara jobbet. Samtidigt försämras läsförmågan i Sverige och skillnaden mellan samhällsklasser ökar.
– Det behövs stora förändringar, säger professor Lars Höglund.

Utrymmet på arbetsmarknaden för den som inte läser så bra är mycket mer begränsat nu än förr, säger Lars Höglund. Arbetsgivare räknar kallt med att anställda ska läsa svåra texter. Och, säger han, till det ska läggas kravet på ökad produktion:

– Det räcker alltså inte att kunna läsa, man måste nästan läsa lite fortare varje år. Även i de statliga verken finns en automatisk rationalisering. Det har ju lett till skämt hos oss som jobbar med undervisning, ska vi prata fortare nu?

Med den snabba samhällsutvecklingen kommer också behovet att kunna orientera sig i nya frågor, poängterar Lars Höglund, professor i biblioteks- och informationsvetenskap.

I höstas presenterades den statliga litteraturutredningen, och med den forskningsantologin Läsarnas marknad, marknadens läsare. Där refereras till en rad undersökningar som visar att läsförmågan dalar i Sverige, som ett av få länder inom EU. Svenska 15-åringars läsförmåga har gått ner mellan 2000 och 2009, till exempel. Pojkars läsning minskar mer än flickors, och socioekonomiska faktorer spelar större roll.

Skillnader mellan hög- och lågpresterande elevers läsförmåga ökar, och ett av svaren hittas i trenden med egna elevarbeten.

Slutsatsen i litteraturutredningen är att krafttag måste tas, särskilt för pojkar i socioekonomiskt utsatta grupper.

Så här mer än ett halvår senare anser Lars Höglund, en av skribenterna i antologin, att utredningen togs emot ”positivt, men lite ljummet”. Frågan har lyfts och det har gjorts saker. Men det har också kommit till nya frågor, vilket förpassat själva läsfrämjandet till bakgrunden. Förslag till ny bibliotekslag, skolfrågorna, e-böckernas framtid – allt körs ihop, tycker han.

– Det är uppenbart något som spökar i den svenska skolan. Det kommer många rapporter om brister och det är många som har svårt att lära sig läsa. I vissa fall syns det inte ens på betygen, säger han och tillägger att det inte  handlar om att behöva smälla i sig flera romaner i veckan.

– Men det finns en koppling mellan brister i läsförmåga och hög ungdomsarbetslöshet och sociala problem.

Har de unga männen som gör upplopp i Husby och andra delar av Stockholm läst för lite böcker?

– Jo, det tror jag bestämt, det är inte bokläsarna som går i främsta ledet där. Det öppnar också för politiska extremrörelser, där är inte heller bokläsandet i centrum.

– Du kunde ju fråga dem som bränner bilar, varifrån får de sin information och sina idéer?

Det gör jag inte. Men jag läser författaren Inti Chavez Perez i en krönika i Svenska Dagbladet (maj 2013). Han har vuxit upp i Vårberg, och hans hjärta knyter sig när han ser att någon nu försökt tända på skolan där. Han vill inte se upploppen som en revolutionär handling, de som vill göra något gott för samhället engagerar sig på andra sätt: ”När jag bodde i Vårberg hade jag stora drömmar om ett bättre samhälle, men ingen av dem tänkte jag bygga med en tändsticka i handen.” ”Samtidigt som jag levde bland boktravar fanns några unga killar i Vårberg som hade annorlunda ambitioner. De ville synas till varje pris. Med trimmade mopeder körde de på gångbanor i hög fart så att barn blev rädda och fick hoppa åt sidan. De här unga killarna fick kickar av att utöva makt på det mest primitiva sätt, att sätta skräck i andra.”

Författaren Sami Said skriver i sin debutroman Väldigt sällan fin från 2012 om Noha som studerar i Linköping: ”Sköna veckor följer. Rofyllda och fokus på läsande.” Tills studentkorridorens festprisse snärjer in honom och gör allt för att tvinga med honom på en fest: ”Du borde komma. Var inte så jävla tråkig.”

Sami Said beskriver en studentkultur där det ses som normalt att baxa upp en cykel i ett träd, medan bokläsning förlöjligas.

Gunilla Molloy, docent i svenska med didaktisk inriktning (vetenskapen om undervisning) vid Stockholms universitet, anser att det inte är skolans fel att unga killar inte vill läsa skönlitteratur. Däremot beror det på att samhället upprätthåller genusstrukturer. Bokläsandet ses som feminint: ”Att bli sedd med en skönlitterär bok i handen (för att inte tala om poesi) skulle sänka många pojkars status bland andra pojkar”, skrev hon på DN Debatt i april i år.

Men varför ska man då läsa böcker och skönlitteratur? Räcker det inte med den läsning som kommer automatiskt i den nya digitala tidsåldern? Datorer, smarta telefoner, datorspel?

Nej, visar forskningen. Även om datorer kan göra barnen bra på att läsa manualer och instruktioner, är det också viktigt med längre, sammanhängande, komplexa texter.

Utvecklade läsplattor kan bli jämförbara med pappersböcker, men kostnaden för läsplattor slår hårdare mot resurssvaga familjer.

När Gunilla Molloy svarar på frågan varför det är viktigt att läsa skönlitteratur pekar hon på ett centralt ord: perspektivbyte. (Hon är konvalescent och svarar genom sin Ipad.) Att leva sig in i hur andra människor tänker, känner och lever; att se sig själv i andra.

För en demokrati är det viktigt att medborgarna kan lyfta sig ur invanda mönster och föreställningar. Och för att uppnå detta behövs förutom själva läsningen också samtal om och reflektion kring textens värderingar i förhållande till sina egna, enligt Molloy.

Författaren Lena Kallenberg skrev i Arbetet i februari i år om hur självförtroende och verklig framtidstro kommer till en fiktiv stad genom ett verkligt läslyft på alla plan. En ledare i det lokala bandylaget blir central för att nå pojkar och unga män, arbetsgivare satsar på arbetsplatsbibliotek, ”ett billigt utlägg för att allmänbilda personalen”.

I verkligheten ser sig kanske inte alla arbetsgivare som mecenater för den kollektiva läsningen:

– Det är såklart bra om folk läser mer, men det är en svår sak för arbetsgivaren att vara delaktig i, säger Johan Olsson, utbildningspolitisk expert på Svenskt Näringsliv.

Att läsförmågan sjunker hos den framtida arbetskraften är dock mycket oroväckande, anser han. Den som har brister i läsningen har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden, och det påverkar även individens valfrihet, påpekar han.

LO centralt har tidigare under 2000-talet uppmärksammat den försämrade läsförmågan och de ökade klasskillnaderna i läsning och läsförmåga.

– Det är ett område som har fallit mellan stolarna här, tror jag, säger LO:s pressekreterare Sigrid Bøe nu.

Författaren Lotta Olsson anser att i stället för att locka med fantastiska böcker som ska leda in i läsningens magi (vilket ofta misslyckas), borde vi kanske hellre säga ”skönlitteratur är viktigt, oavsett vad du tycker”. ”För du behöver läsa. Språk är makt. Kan du uttrycka dig väl muntligt och skriftligt så kommer folk att respektera dig, och genvägen till ett bra språk går genom skönlitteraturen.” (DN maj 2013).

Som barn är det viktigt att läsa lite varje dag, att öva upp hastigheten och helst ta sig in i ”bokslukaråldern”.

Men nya möjligheter kan öppna sig, även senare i livet.

– Det är naturligtvis aldrig för sent att få ett eget läsintresse, säger Gunilla Molloy.

Eller skriver, på läsplattan.