När de rika blivit rikare har något som forskarna kallar finansialiseringen vuxit fram. Den innebär att finansiella mål och finansiellt tänkande får allt större betydelse. De stigande vinstandelarna bygger upp finansialiseringen.

– Det handlar om en extravinst som kapitalet numera vill ha. Det är pengar utöver dem som behövs för investeringar. Det handlar om pengar som inte går till det produktiva kapitalet utan till det finansiella kapitalet. Utvecklingen innebär inte bara att skifte från arbete till kapital utan också ett skifte från produktivt till finansiellt kapital, säger Magnus Ryner, docent vid King’s college, University of London.

Hans ämne är internationell politisk ekonomi, som handlar om växelverkan mellan makt och ekonomi. Och han är en av författarna till boken Den sänkta löneandelen.

Han förklarar att det finns en växelverkan mellan finansialisering och ökande vinstandelar. Det växande vinstandelarna används för finansialiseringen, som i sin tur ger ännu större vinster – och som i sin tur ger kapitalet mer makt och som gör att vinstandelarna kan öka ytterligare.

Magnus Ryner hävdar att finansialiseringen innebär en strävan efter snabba vinster snarare än långsiktiga investeringar. Som exempel tar han Storbritannien och USA där finansialiseringen fått allt större betydelse, vilket medför mer av lågproduktiva jobb med låga löner. Enligt honom har finansialiseringen inte gått lika långt i Tyskland, som fortfarande i stor utsträckning präglas av långsiktiga industriinvesteringar.

Det handlar om en finanssektor, som präglas av instabilitet och bubblor. Den bygger på värdestegringar av olika slags värdepapper som exempelvis aktier.

Finansialiseringen finns både i mer traditionella företag och nyare företag som enbart sysslar med sådana ekonomiska placeringar. I de traditionella företagen får finansialiseringen allt större betydelse.

I boken Den sänkta löneandelen skriver Magnus Ryner om att aktieutdelningen har ökat. I USA har den gått upp från 40 till 90 procent av företagens vinst mellan 1970 och år 2000. Under samma tid ökade aktieutdelningen i Frankrike från 30 till 70 procent.

– En effekt är att vi inte får lika stora långsiktiga investeringar. Trots att vi haft teknologiska framsteg och en informationsrevolution så har vi inte alls sett lika stora investeringar i produktiv tillväxt på 1980- 1990, 2000- och 2010-talet som på 1950- och 1960-talet, säger Magnus Ryner.

Utvecklingen skapar samtidigt en ny grupp av superrika. Magnus Ryner säger kort att detta ökar ojämlikheten i samhället.

I Sverige finns nästan ingen forskning om finansialisering och ingen forskning som sysslar med relationen mellan makt och ekonomi. I Sverige har nationalekonomer stor betydelse i debatten, och i deras resonemang saknas genomgående maktaspekten.

– Det är väldigt svårt att få skruv på den här debatten i Sverige just nu. Ekonomin går ganska bra till följd av framgångsrik export, och sambanden är komplicerade. Men man kan säga att Sveriges exportprodukter köps på kredit på instabila marknader och att situationen kan förvärras mycket snabbt i Sverige också, säger Magnus Ryner.

Han anser att utvecklingen skapar särskilda problem för arbetarrörelsen.

– Utvecklingen är inte alltid till ondo för alla arbetare på kort sikt – och det kan leda till splittring inom arbetarrörelsen.

Han hänvisar till att många arbetare i dag har tillräckligt hög lön för att få lån till en fastighet, och att arbetaren blir förhållandevis välbeställd när den stiger i värde.

– Det är en utmaning för facket att utveckla strategier för att hålla samman löntagarkollektivet, säger han.

Med stigande vinstandelar och ett allt starkare finanskapital pressas facket och arbetarrörelsen bakåt. En effekt kan bli en mer pessimistisk inställning och sämre tilltro till fackets förmåga.

Som exempel pekar Magnus Ryner på LO-ekonomerna. På 1980-talet ifrågasatte de företagens vinstnivåer och diskuterade fördelningen mellan arbete och kapital. På 90-talet försvann vinsterna ur LO-ekonomernas resonemang. I stället resonerande de enbart kring fördelning av det löneutrymme som marknaden anger, enligt Magnus Ryner.