I landet där jag bor, säger lagen nu att min kropp är min. Jag läser historian om kvinnors rätt till sina egna kroppar och inser att det inte alltid varit så.
Tack vare att kvinnor före mig slagits för det, kan jag nu avsluta en oönskad graviditet. Deras kamp för rätten till preventivmedel gjorde det möjligt för mig att bestämma om och när jag vill ha barn.
Tack vare systrar bredvid mig som skrikit högt, är det olagligt att ha sex med mig när jag säger nej. Eller när jag är för full, när jag är för rädd eller för beroende av dig för att kunna säga nej.
Tack vare tjejerna runt omkring mig är det olagligt att köpa min kropp. Även om livet fått mig att försöka sälja den, säger lagen att det är den som utnyttjar mig som bär ansvar och skuld.
Jag läser lagtexterna och inser att lagen inte alltid är detsamma som verkligheten.
Provar p-piller och blir så less på livet att jag till slut måste sluta med dem. Min kompis syrra får en propp i benet av en annan sort. En av mina närmsta vänners slemhinnor torkar och sexlusten försvinner helt. För henne innebar pillren ett sexliv som i år präglades av ångest, skuld och smärta, innan hon förstod sambandet. Vi konstaterar krasst att få män skulle gå med på att käka sådant rävgift och drömmer om att någon ska vilja satsa pengar på forskning om kvinnors hälsa och medicin.
Räknar antalet anmälda våldtäkter och jämför det med dem som döms. Inser att den som tar min kropp ifrån mig bara får någon typ av straff i tre procent av fallen. När tjejer anmäler att de blivit tvingade får 97 procent av dem läsa att åtalet ”läggs ned” eller ”ogillas” i papperna ifrån domstolen. Förstår varför vi ibland eller ganska ofta låter bli att anmäla.
Läser i tidningen om att ingen som köpt en annan människas kropp någonsin fått sitta i fängelse. Trots att lagen skärpts för att säga att det är ett allvarligt brott att ta sig rätten att handla med våra kroppar. I stället går de flesta fria, och de som döms, får betala sig fria med hjälp av böter.
I landet där jag bor, säger lagen ändå, att min kropp är min. Trots att verkligheten inte alltid lever upp till lagtext betyder det ändå mycket. Ger mig mandat att säga nej, när någon försöker ta den ifrån mig. Får mig att tro att det en dag kommer bli sanning, även i verkligheten. Jag vet att lagstiftning förändrar samhället, även om jag tycker att det ibland går alldeles för långsamt.
Men sen ser jag hur våra bröder, pappor och vänner åker utomlands och köper andra kvinnors kroppar. Som om deras kroppar vore mindre värda än min och din. Mår illa av insikten att de, men också hela vårt samhälle tycker att tyska, thailändska och kenyanska kvinnors människovärde går att köpslå med. Förhandla bort. Blunda för.
I landet där jag bor, är det inget brott att köpa en annan människas kropp, så länge det inte står ”Sverige” stämplat i hennes pass.
Jag vill att vi ska ändra på det.
