»Jag måste visa att jag kan jobbet«

Hon fick skäll av syokonsulenten – men stöd av mamma. Och för Sofia Drakberg själv var det aldrig något annat än fordon som gällde när det blev dags att välja gymnasium.

– Jag och mamma hade alltid krälat omkring ute på parkeringen. Det såg så häftigt ut när hon lyfte på huven på sin gamla Saab 900.

I dag är Sofia Drakberg en av dem som ser till att de som köper ny bil på Bilia i Solna får den som de vill ha den. Hon utrustar nybilarna med allt som är beställt. Och hon ser till att de går snabbare än 30 kilometer i timmen.

– Det är en säkerhetsgrej att bilarna sover när de kommer hit, berättar hon. De går i max 30, så om de blir snodda hinner polisen garanterat ikapp dem före Värtan.

Pappa och tre storebröder har ”tummen mitt i handen” – så när syokonsulenten då för tio år sedan ringde hemmet för att avråda från en utbildning med bara killar var det mamma som sa ifrån. Beskedet var tydligt: ”Min dotter väljer det yrke hon vill.”

– Och det var kul att gå till skolan varje dag. Särskilt när jag klarade Volvos elbänk snabbare än alla killarna.

Volvos elbänk?

– Ja, ratten och lysena är monterade på en bänk, sedan gäller det att koppla alla kablar rätt.

Ändå klippte Sofia Drakberg av sig håret och färgade det mörkt för att smälta in bland klasskamraterna. Först när det blev dags för praktik kände hon att det var fel att försöka vara en av snubbarna; det var dags att låta håret växa ut och bli blont.

– Men visst har jag fått slåss. Jag måste visa att jag kan, på ett sätt som aldrig killarna behöver. Det bästa är att skratta – eller visa killarna hur de ska göra när de inte kan.

På den första praktikplatsen valde chefen sedan att anställa tre killar. Men det har han ångrat, enligt Sofia Drakberg, för de är långt ifrån lika effektiva som hon.

– Men här accepterar de mig, och jag gillar mina arbetskamrater. Vi skrattar tillsammans hela tiden, dagens bästa stund är halvtvåfikat när vi sitter i solen och snackar skit innan det är dags att ta nya tag i verkstan.