Ett avtal som gynnar seriösa företag. Och som stimulerar duktiga anställda som stannar i branschen och utvecklas.

Så sammanfattar Eva Östling, vd för arbetsgivarorganisationen Visita, det nya avtal som hon just tecknat med Hotell- och restaurangfacket, HRF.

– Jag är jättenöjd. Det har varit enormt konstruktivt, säger Eva Östling. Hon använder ord som ”unikt” och ”historiskt” för att beskriva förhandlingsarbetet, som gick i mål två veckor innan det gamla avtalet går ut.

– Samtalstonen har varit positiv, och det har gjort all skillnad i världen, säger HRF:s ordförande Ella Niia. Vi har kommit överens om en mängd förändringar som skapar mer ordning och reda. Vår motpart har åtagit sig att förbättra förutsättningarna för facklig verksamhet på arbetsplatserna.

Ytligt betraktat är det lätt att se avtalet som en större framgång för arbetsgivarna än för facket. Lönerna för dem som är heltidsanställda då det gamla avtalet löper ut den 31 maj höjs med totalt 1 653 kronor under 35 månader: 560 kronor det första året, 560 kronor år två och 533 kronor det sista året. Av löneökningen det första året är 45 procent, alltså ett lika stort påslag för alla, medan 55 procent ska fördelas lokalt på arbetsplatserna. Andra och tredje året ökar den andel som fördelas lokalt till 60 procent.

Att lönerna blir mer individuella har Visita önskat länge, men det är tvärt emot vad HRF begärde när förhandlingarna inleddes. I en bransch där drygt 40 procent av de anställda har tidsbegränsad anställning, och där fackklubbar saknas på många arbetsplatser, fungerar inte lokal lönebildning, hävdade facket. I praktiken har medlemmarna ofta inte fått ut hela de centralt överenskomna löneökningarna.

– Visst är det så. Vi har många exempel på avarter när det gäller hur den lokala potten fördelas, säger Ella Niia.

– Men hela frågan om lokal lönebildning ska ses i ljuset av det arbete vi och Visita ska driva för tryggare anställningsformer, bättre förutsättningar för lokal facklig verksamhet och lokal lönebildning.

– Det är nu 20 år sedan vi fick potter för lokal fördelning i våra avtal. De har kommit för att stanna. Nu försöker vi göra något bra av potterna. De ska användas för att utveckla branschen.

Både HRF och Visita hänvisar till sitt gemensamma arbete med att ta fram redskap för lokal lönebildning, ”lönepusslet”, som har pågått det senaste året. Det börjar nu föras ut på arbetsplatserna, och även facket har stora förhoppningar på det.

En entydig motgång för HRF är däremot att avtalets löneökningar inte fullt ut gäller minimilönerna, vilket var ett centralt krav inför förhandlingarna. Minimilönerna höjs med 87,5 procent av den totala löneökningen, vilket motsvarar en höjning med 490 kronor de båda första åren och 466 kronor det tredje året. Nästan alla anställda utan yrkesutbildning får avtalets minimilöner, och många av de yrkesutbildade tjänar bara några kronor mer.

– Vi nådde inte ända fram, säger Ella Niia. Det känns inte bra.

Desto nöjdare är Ella Niia med att en rad förändringar av reglerna kring schemaläggning, som ska ge de anställda tydligare, mer förutsägbara arbetstider. En förbättring som verkar självklar för de flesta, men inte de anställda i restaurangvärlden, är att den anställde nu får rätt att få sitt schema nedskrivet på ett papper.

HRF har lyft fram olika exempel på hur bestämmelser om arbetstidsregler och anställningsformer har missbrukats, som när arbetsgivare systematiskt anpassar sina säsongsanställdas kontrakt för att de år efter år ska missa den årliga lönerevisionen. Och facket känner att Visita har lyssnat.

– Vi har fått signaler om att vissa saker inte fungerat, bekräfta Eva Östling. Vi har gjort förändringar i avtalet som ska göra branschen mer seriös. Ännu mer seriös.