Finns arbetarlitteraturen? Finns arbetarklassen?

I en intressant kolumn (19/4) i Nordens bästa vänsterdagstidning, norska Klassekampen, undersöker sociologen och författaren Lars-Ove Seljestad begreppet ”arbetarlitteratur”; han kommer fram till att det är meningslöst för vad som skrivs idag, eftersom kopplingen till det samhällsförändrande projektet har försvunnit: politik, fack, kooperation. Författarna står ensamma:

”Den nya litteratur som av enskilda stämplas som ’arbetarlitteratur’ är oftast tillbakablickande, delvis nostalgisk och romantiserande, eller beskrivningar av arbetare som är på väg att glida ner i ett tillstånd av hopplöshet, arbetslöshet, rus och förlorad framtid i takt med industrinedläggningar och hotet från globaliseringen.”

Seljestad är en intressant författare, vars skildring av den egna klassresan, Blind, utkom på svenska 2007 (Lindelöws). Han får mothugg i samma tidning den 27 april av den mer traditionelle arbetarförfattaren Tor Halstvedt, som med sig själv som exempel hävdar att arbetarlitteraturen finns, men motarbetas, och att detta hänger samman med en ideologisk myt om att arbetarklassen har försvunnit. Han kräver en kulturrevolution som  kan ”återupprätta respekten för det fysiska arbetet och för den arbetande människan”.

Tyvärr finns ingen av artiklarna på webben. Men ståndpunkterna är knappast oförenliga, och anknyter till den debatt som uppstod efter Örjan Nyströms artikelserie i Arbetet i höstas. Läs den här!