»Helgerna kan vara stökiga«

Klockan närmar sig halv tio. Den värsta morgonrusningen runt Slussen i Stockholm har börjat lägga sig. Nere på Skeppsbrokajen lägger Djurgårdsfärja nummer 10 till.

– Kom igen, raska på lite!

Matrosen Siv Andersson klappar i händerna, skyndar på horder med små och stora barn med lärare som ska på färjan. En flicka fnissar.

– Hörde du? Hon applåderade för oss! Kanske för att vi är så duktiga?

En familj frågar på knackig engelska hur mycket det kostar att åka med till Djurgården, Siv Andersson svarar:

– Fortyfive kronor each.

Pengar byter ägare och sen är färjan iväg.

Här har Siv Andersson arbetat i 14 år men hon tröttnar aldrig på utsikten. Från färjan ser man Södermalm, Gamla stan och Djurgården.

– Framför allt är våren och hösten vackra tider. Våren när allt blir grönt, och hösten med alla färger, säger hon.

Efter några minuters färd lägger färjan till vid Allmänna gränd på Djurgården. Gröna Lund är tyst, än är det ett tag kvar till våröppningen. Då drar högsäsongen i gång för Siv Andersson.

– Då kan helgerna vara tunga, det är mycket fylla och det kan bli stökigt.

Ibland måste hon neka personer att åka med, men för det mesta är det inga problem.

– Folk är oftast glada. De kanske ska på Cirkus och så skämtar man lite, får en kontakt. Det är roligt.

I Siv Anderssons arbete ingår att ta betalt och hålla koll när människor ska på och av båten. Hon ser till att det är snyggt och städat ombord. Inte sällan får hon dessutom hjälpa turister.

– Många undrar var Vasamuseet eller Junibacken ligger. Då får man vara lite serviceminded.

En kvinna kommer fram och frågar om färjan kör till Skeppsholmen. Hon får till svar att det är nästa stopp.

Det konstigaste Siv Andersson varit med om på jobbet skedde för två år sedan. Kaptenen sa att han såg en hatt flyga i sjön.

– Så jag ställde mig upp och tittade. ”För helvete, det är ju en snubbe som har hoppat!” skrek jag.

Siv Andersson kastade ut en livboj samtidigt som kaptenen ropade via radio efter sjöräddningen.

– Men då hade vi sån tur så att det låg en båt i närheten som hörde anropet och var där på två röda, säger hon och skakar på huvudet.

Färjan lägger ut från Skeppsholmen. Solen får fäste i Siv Anderssons ansikte.

– Sådana här dagar är det inte så tokigt att ha mitt jobb, säger hon och fyrar av ett leende.