Kultur

Mingel hos Arbetet – vilka var där?

Arbetets John Swedenmark och Gunnel Testad, forskare, samtalade med regissören Arne Andersson.

Lönerna sänktes – 900 personer strejkade. Strejken blev ett spel för hela bygden – 2 000 norbergare engagerade sig. Och fortfarande kan både strejken och arbetarspelet locka till samtal om engagemang och politisk konst.

Norbergsstrejken, då talar vi om två år på 1890-talet. Och Spelet om Norbergsstrejken, det handlar om åtta år under 1970- och 80-talen. Båda händelserna utspelade sig i gruvorten i Bergslagens hjärta.

I torsdags kväll samlade Arbetet Live till ett samtal om detta kollektiva agerande. Det blev ett möte om både strejkens realitet och engagemanget hos de människor som ville vara med och berätta om detta.

En svartvit kornig film gav brottstycken av utomhusteatern. Pumparna hörde mullra och gruvarbetarna/skådespelarna sågs myllra upp ur gruvan.

– Spelet lyckades överbrygga hinder som jantelagen, bruksandan, dåligt självförtroende i bygden, sa litteraturforskaren Gunnel Testad som forskat och skrivit en avhandling om Spelet om Norbergsstrejken.

– Arne (Andersson, regissören som var ett av tre proffs i hela uppsättningen, red anm) gav orden åt Norbergsborna. Jag kallar det för klasstvätt – de negativa präglingarna av arbetarklass tvättades bort.

Arne Andersson själv deltog förstås i samtalet.

– Det är processen som är det viktiga, sa han. Det politiska kom efter hand, när vi jobbade med spelet.

Arbetets kulturredaktör funderade länge.

– Kan det här hända igen? frågade John Swedenmark. Är vi på väg att återerövra den politiska konsten?

Och svaret på den frågan kan nog tolkas som ett ”ja” när publiken hade tuggat i sig sina strejkmackor med prickig korv – och släpptes in i samtalet om arbetarspelen förr och nu.