”Transport … uppför sig som en tjurig unge”

Arbetsgivarna sluter leden mot Transport, berättar Svenskt Näringslivs Christer Ågren. Den varslade strejken på 24 åkeriterminaler var ett hett tema på styrelsemötet i dag. Arbetsgivarnas organisation upprörs också över att LO hävdar att några fack slutit avtal värda mer än industrinormen.

Christer Ågren, vice vd på Svenskt Näringsliv, berättar om ilskan över fackens agerande i en intervju med Arbetet. Transport kräver ettåriga avtal med högre löneökningar än de som industrin har fått.

– Vi ser ett uttalat försök att spräcka lönebildningsmodellen. Transports agerande är anmärkningsvärt. När facket inte får som det vill uppför det sig som en tjurig unge och vill inte vara kvar i LO:s egen samordning, säger Christer Ågren, vice vd hos Svenskt Näringsliv.

Han hävdar att Transportstrejken, som är varslad till onsdag i nästa vecka, kommer få mycket stor effekt. Redan efter några dagar kommer företag som är beroende av kontinuerliga transporter att stanna, och mycket snart kommer effekterna märkas i butiker, på hotell och i restauranger, enligt honom.

– Det här är en viktig fråga för oss. Skulle Transport lyckas så är faran att andra fack följer efter och det blir en huggsexa. Effekten kan bli att vi får en ekonomi som fungerar dåligt med hög inflation.

Christer Ågren går till försvar av industriavtalet, som enligt honom innebär rimliga lönepåslag, reallöneökningar och en väl fungerande ekonomi. Och om industrins löner inte får vara normerande för alla andra på arbetsmarknaden tror Svenskt Näringslivs vice vd att inflationen kommer äta upp löneökningarna. Han ser också allvarliga effekter i ekonomin – och att högre löneökningar skapar en nedåtgående ekonomisk spiral.

– Transport har små möjligheter att lyckas. Fackföreningar som tycker dagens modell är bra kommer att vända sig mot dem. Och hela arbetsgivarvärlden står mot dem.

Transports strejk var en dominerande punkt på Svenskt Näringslivs styrelsemöte i dag, fredag.

– Vi håller ihop och jag har fått styrelsens stöd för att göra det som behövs för att hålla ihop lönebildningsmodellen, säger Christer Ågren.

Han vill dock inte närmare förklara vad det konkret kan tänkas vara, förutom att det kan röra sig om ekonomiskt stöd till de företag som gör förluster till följd av strejken.

På samma styrelsemöte diskuterade arbetsgivarna den pågående avtalsrörelsen. Svenskt Näringsliv vänder sig mot att LO påstår att en del LO-förbund fått mer än värdet av industrins avtalsuppgörelse på 6,8 procent under tre år.

– Det verkar som LO:s nya ledning har ovanligt stor vilja att beskriva de ingångna avtalen som framgångar. Vi tycker att det är en felaktig beskrivning som försvårar de fortsatta förhandlingarna, säger Christer Ågren.

Arbetsgivarnas beskrivning är att inget enda av de slutna avtalen är värt mer än 6,75 procent, när en avräkning för värdet på den nya försäkringen för extra föräldrapenning har räknats av.

Christer Ågren reagerar därför kraftigt mot att LO säger att det inte skett några väsentliga förändringar av de allmänna villkoren i de avtalen som har tecknats med högre löneökningarna än 6,8 procent.

Hans bild är att det däremot har skett ovanligt många byten hittills i avtalsrörelsen. Löneökningar större än industrins har helt enkelt betalats med ”kurant facklig motvaluta”, som han betecknar frågor där facket har fått gå med på arbetsgivarkrav.

Samma beteckning använder Medlingsinstitutets generaldirektör Claes Stråth.

Svenskt Näringslivs Sverker Rudeberg, ansvarig för arbetsgivarsamverkan, har sammanställt den facklig motvalutan i de avtal som hittills har slutits.

– Jag tycker det är väl värt att framhålla att bytena inte är automatiskt dåliga för de anställda utan det kan handla om win-win-situationerna och att ett effektivare arbetssätt kan skapas, säger Sverker Rudeberg.

I sitt pm har han skrivit att löneökningarna inte blivit högre än 1 700 kronor på något avtalsområden med en genomsnittslön lägre än 25 000 kronor i månaden. Som exempel lyfter han fram Handels – som fått 1 700 kronor under avtalsperioden men inte fått någon delpension. Industrins avtal, som ska vara en norm, innehåller däremot en ny modell för deltidspension: Teko hos IF Metall får 1 587 kronor plus en delpension på 0,6 procent samt Livs som får 1 608 kronor plus delpension på 0,5 procent.

Sverker Rudeberg ger exempel på tre olika slags facklig motvaluta;  kostnadsbesparande, effektivitetshöjande respektive arbetsgivarpolitiska framgångar:

1. Kostnadsbesparade framgångar innebär att minimilöner och lägstalönerna inte höjs lika mycket som utgående löner. Det har Handels, Livs och IF Metalls allokemiska i sina nya avtal. Fastighets har gått med på fryst dagtraktamente och i IF Metalls allokemiska höjs inte anställningstidstillägget under avtalsperioden.

2. Effektivitetshöjande förändringar är enligt arbetsgivarna att Handels gått med på att de som jobbar i butiker med öppet sex dagar i veckan nu kan variera veckoarbetstiden upp till nio timmar. Dessutom att arbetstidsförkortningen minskats samtidigt som möjligheterna att variera arbetstiden under ett arbetspass ökat i IF Metalls teko- och teknikavtal. Och att Fastighets har gått med på att öka den möjliga tiden för visstidsanställning med 12 månader till 36 månader.

• Arbetsgivarpolitiska framgångar är att Livs och IF Metalls allokemiska skrivit in att arbetsgivaren beslutar om pottens fördelning i stället för generell utläggning vid lokal oenighet.

Efter att ha gått igenom arbetsgivarnas lista över den ”kuranta fackliga motvalutan” vänder sig Christer Ågren mot att LO hävdar att det inte skett några väsentliga förändringar i allmänna villkor. Han säger att om detta är oväsentliga förändringar – så vill arbetsgivarna gärna ha fler oväsentliga förändringar. Och han tror att fackets överdrivet positiva beskrivning syftar till att ge stöd åt Kommunal i de pågående förhandlingarna.

– För oss är det viktigt att det handlar om att ge och ta i förhandlingarna. Annars finns en risk att normeringsmodellen inte fungerar.

Som helhet anser arbetsgivarna att avtalen ligger för högt och det tror Christer Ågren kan bero på att det i år funnits förväntningar på en positiv ekonomisk utveckling: Varslen om uppsägning har minskat och det ser ut som den ekonomiska nedgången kanske stannat av. Och det har, enligt Christer Ågren, gjort att facken ställt högre krav för att gå med på fleråriga avtal.

– Vi sätter värde på ett längre avtal och nivån innebär en viss gambling. I slutet på 2015 får vi facit på den här avtalsrörelsen. Vi kan dock se att vi fått bra förändringar av allmänna villkor som förstärkt flexibiliteten, säger han.