Naturskyddsföreningen ställer sig frågan: Får mineraljägare härja fritt i Sverige? Och svarar ja: Det finns inget som hindrar dem.

– Det är ganska uppenbart att staten och dess institutioner stöder prospektering och gruvindustrin. Det finns knappt någon lagstiftning på medborgarnas sida, säger Nils Viklund, som jobbar med kemikalie- och gruvfrågor på Naturskyddsföreningen i Västerbotten.

Minerallagen är en exploateringslag, som expertmyndigheten Bergsstaten följer när tillstånd för prospektering delas ut. Miljölagen finns visserligen, men blir i praktiken underställd minerallagen:

– Kan man visa att det finns något intressant i backen så får man grönt ljus, säger Nils Viklund som ser med oro på att kortsiktigheten ökar. Och ställer sig frågan varför lokalbefolkning skulle vara intresserade av utländska företag som gör kortsiktiga investeringar, betalar en avgift i promille och som för vinsten ut ur landet.

– Vi i Norr- och Västerbotten är inte så intresserade av att bli kvar med massa borrhål, säger han.

Gruvbrytningen måste ta hänsyn till miljön, kulturen och till lokalbefolkningen, anser Naturskyddsföreningen.

– Det går inte att ha gruvbrytning utan att sprida metaller och andra mineraler som bryts upp. I gruvor blir det alltid ett läckage. Vi kan inte bara öka och öka uttaget för vi klarar inte att leva i det utfallet som blir. Vi har bara ett jordklot, vi måste tänka om. Vi måste hitta hållbara sätt att nyttja naturresurserna.

– Det rimliga är att jobba mer och mer mot återvinning, säger Nils Viklund.

I februari kom staten med en mineralstrategi. Nils Viklund har granskat den regionala variant som handlar om Norr- och Västerbotten.

– Den är väldigt kortsiktig. Den tittar knappt längre än 2020. Och den innehåller väldigt lite av demokrati och medbestämmande. Ekologi och miljö nämns bara i allmänna termer, inte i några djupare analyser.