Krönika. Är den bästa av tider för mäklarbranschen på väg att skapa den värsta av tider på arbetsmarknaden? Den frågan infinner sig efter veckans räntebesked.

I höstas var statliga Konjunkturinstitutet glasklart med sitt budskap. För att återhållsamma löne­ökningar ska bidra till att höja sysselsättningen måste Riksbanken svara med räntesänkningar, annars blir effekten av de dämpade lönelyften den omvända. Arbetslösheten blir högre och tillväxten lägre än om parterna inte hållit igen.

Nu när bläcket har börjat torka på flera stora avtalsuppgörelser verkar det som om lönebildningen har levererat. Avtalen är både längre och på lägre nivåer än vad omvärlden räknat med.

Både Riksbanken och finansdepartementet har sett sig tvungna att skriva ner den förväntade löneutvecklingen under åren 2013 till 2015 med nära en halv procentenhet jämfört med prognoserna som levererades före avtalsrörelsen. Men någon räntesänkning har det inte blivit, och väntas inte heller bli om man får tro räntebanan, Riksbankens egen prognos för styrräntan.

Trots att få experter trodde på en sänkning var det upplagt för en sådan i onsdags:

Förutom löneavtal som bäddar för lågt inhemskt kostnadstryck en bra bit framöver, har vi sedan sist även fått en ytterligare kronförstärkning som håller nere importpriserna och dämpar exportefterfrågan.

Riksbanken gjorde dessutom en rejäl nedskrivning av sin egen prognos för inflationen. Denna ligger nu mer i linje med andra bedömares. Just lägre inflationsprognoser brukar vara något som föranleder riksbankschefer att sänka räntan för att elda på ekonomin.

Men i stället nöjde sig direktionens majoritet denna gång med att skjuta en förväntad framtida räntehöjning ännu längre fram.

Det som stod i vägen för ytterligare stimulans var som vanligt oron för hushållens skuldsättning. Riksbanken tror att förbättrade framtidsutsikter och låga räntor kommer att leda till stigande bostadspriser. Något som brukar gå hand i hand med snabbare lånetillväxt. Riksbankschefen Stefan Ingves fortsätter att trumma in budskapet att så länge inte andra aktörer gör något åt hushållens skulder, kommer han att göra det via räntan.

Kanske är det dags att lägga diskussionen om räntevapnets lämplighet för att förhindra ohållbar kredittillväxt åt sidan. Majoriteten anser up­pen­barligen att det ska användas oavsett hur många forskningsrapporter kritikerna drar fram. Då blir det upp till finansministern och Finansinspektionen att förhindra att mardrömsscenariot för arbetsmarknaden blir verklighet.