Marxism utan moralism

Ända sen finanskrisen uppstod 2008 har det talats om en återkomst för Marx. Då uppstod rykten om att världens finansanalytiker hade plockat fram Kapitalet för att förstå vad det var som hände.

Men det var nog mest bara rykten. För hur kan man omsätta hans beskrivning av de processer som skapar mervärde i snabba beslut om spekulationsinvesteringar utan att se sin egen roll och skämmas ögonen ur sig.

Eller också är det fullt möjligt. Kanske finns det en sån modern hjärtlöshet i de hemliga beslutsrummen. En fullt avsiktlig, överlagd utplundring.

Själv är jag verkligen ingen Marxexpert, även om hans tänkesätt har funnits runtomkring mig hela tiden, både som hoppfull reformism hemifrån och via kamraters revolutionsromantik av olika schatteringar.

Men nu är det dags. Både därför att samhällsdebatten brådskande behöver en handfast teori om hur värden uppstår och omvandlas, och därför att det äntligen börjar dyka upp användbara handböcker som inte tvingar läsaren till existentiella val mellan reformer och revolution.

Geografiforskaren David Harvey är, i kraft av sitt handfasta grepp på samhället, en av de främsta när det gäller att förklara Marx och sätta in honom i samtidens nya kontexter (spekulation, samhällsplundring, generell arbetslöshet). Från honom har jag till exempel hämtat uppfattningen att spekulationsekonomin inte bara är en tillfällig förlöpning, driven av girighet, utan snarare en systematisk utvidgning av marknaden.

Flera böcker av Harvey finns på svenska, men den stora Marxhandboken, upplagd kapitel för kapitel, finns ännu så länge bara på engelska, kompletterad med en kurs man kan följa på nätet.

En svensk forskare, Johan Fornäs, till vardags medieprofessor, kommer inom kort också ut med en introduktion till Marx på ett av de viktigaste brittiska förlagen, den har titeln Capitalism: A Companion to Marx’s Economy Critique.

Men det allra mest överväldigande bidraget till förståelsen och nyttan av Marx står den tyske tänkaren Michael Heinrich för, i sin Introduktion till de tre volymerna av Marx Kapitalet, som nyss utkommit på svenska, i översättning av Anders Ramsay och Henrik Sundberg.

Heinrich balanserar mellan två kraftfält inom Marxtolkningen (som påminner om, men inte sammanfaller med motsatsparet revolution/reformism). Man kan kalla dem det naturvetenskapliga och det kulturteoretiska perspektivet. Och bägge två undviker han genom att hålla hårt fast vid själva det ekonomiska – genom att inte ägna sig åt annat än sånt som står i Kapitalets tre band, eller skulle ha stått i de band som förblev oskrivna.

Det naturvetenskapliga perspektivet hade drag av en teologi. En tro på att den kapitalistiska samhällsformen är förutbestämd av sig själv att braka samman på grund av inre motsättningar. Heinrich visar tydligt att de som fäst sitt hopp vid detta har tagit Marx beskrivning av de enskilda krisernas mekanik, den med obönhörlighet minskande profitkvoten, som ett löfte om en slutgiltig revolution.

“För vänstern har sammanbrottsteorin alltid haft en avlastande funktion. Oavsett hur bedrövliga de aktuella nederlagen än var, så var motståndarens undergång ändå i slutändan säker.”

Som motvikt till dessa drömmerier visar Heinrich i detalj hur utsugningen alltid är verksam inom en ekonomi byggd på penningväsendet, och är noga med att utsugning inte alls behöver innebära armod och elände, utan tvärtom kan sammanfalla med ett utökat välstånd för de arbetande.

Man kan säga att han tar Marx ytterligt pedagogiska beskrivning av mervärdet, där arbetsdagens timmar blir till ett tårtdiagram över hur stor del av det skapade värdet som tillfaller respektive arbetare och arbetsköpare; men samtidigt framhåller han att denna bild av ett slags orättvis bytesaffär fördunklar mer än den förklarar.

Fokuseringen på den enskilda produktionsprocessen skymmer nämligen det faktum att värdeförmeringen inte alls bryr sig om de människor som deltar i den, eftersom den helt och hållet utspelar sig på kapitalets nivå.

Heinrichs utvecklade sinne för hur kapitalismen bygger på att framställa sig själv som naturlig, och att detta är en förutsättning för att den ska fungera, är nog det skarpaste i hela boken.

Bortom alla ideologiska diskussioner sammanfattar Marx den överenskomna samhällsbildens naturlighet i det nedlåtande ordet fetischism, som på sätt och vis också utgör en läsinstruktion. Nämligen att de inledande delarna av Kapitalet, som behandlar varor och cirkulation, bara är ett ytfenomen som det är lätt att stirra sig blind på. Medan om man fortsätter läsa helt andra krafter visar sig, som verkar på djupet och över tid. Nämligen “måttlös och ändlös värdeförmering”.

Heinrich fäster stor vikt vid denna avgrund mellan vad vi tror oss se och vad som verkligen sker, och han återkommer till den på ett flertal plan, alltid med en välgörande avpsykologisering och avmoralisering som följd.

Kapitalismens intelligens sträcker sig långt bortom och djupare än de enskilda aktörernas medvetanden. Dess processer är självgående, och därför är det till exempel ett villospår att skylla den pågående finanskrisen på enskilda spekulanters girighet, eller på nyliberal propaganda.

Det vi har att tillgå är att inte haka upp oss vid symbolfrågor eller utopier, utan i varje stund fråga efter hur arbete förvandlas till penningvärde, och vart det värdet sen tar vägen. Det tror jag är vad Heinrich vill att vi ska göra, och han tillhandahåller en väldigt effektiv verktygslåda för att åstadkomma bra svar i konkreta analyser av existerande förhållanden. Han har även hållit kurser för intresserade medlemmar i tyska fackföreningar. Ta bara en sån här väldigt enkel sidokommentar, är den inte väldigt inspirerande:

”Konflikter om utnyttjandet av arbetstiden och intensifieringen av arbetet hör ännu idag till arbetslivets vardag.”

Men den breda samtidsanalysen får man bygga ihop själv. Marx, och därmed Heinrichs utläggning, utgår från fabriken som grundmodell, och uppgiften blir därför att gå vidare och fråga efter vilka värden som skapas inom andra typer av arbeten och anställningar, i globaliseringskedjorna, och för att ta ett aktuellt exempel: kanske det bättre går att begripa sig på privatiseringen av de offentliga tjänsterna utifrån ett mervärdesperspektiv?

Jajamen, det luktar studiecirkel lång väg om Heinrichs bok.