All hittillsvarande historia är historien om skattkamp. Vem ska ha makt över staten och dess resurser? För dem med makt har skattkistan/statskassan varit ett lika urgammalt som behändigt vis att skapa rejäla rikedomar. Hur skulle de kunna låta bli?

Skatt är som det låter, en riktig skatt, ett rasande riskfritt vis att bli förmögen. Välfärdsstaten ska i stället, genom transfereringar och välfärds­tjänster/service fördela kassakistan till alla och den växte inte fram på grund av slumpen eller någon naturlig civilisatorisk utveckling. Den var produkten av en skattkamp där det socialdemokratiska partiet var med och skapade ett historiskt unikt jämlikt välmående samhälle.

I det förmoderna samhället snodde man skatter med våldsmakt. I dag är det socialdemokratiska politiker som öppnar skattkistan åt profitörerna med hjälp av lagen. Jag vet inte vad effekten blir av Daniel Suhonens med fleras slitiga skattkamp på den socialdemokratiska kongressen förra helgen. Men det är historiskt hals­brytande att Suhonen i dag måste föra den stenhårda kampen om skatte­betalarnas pengar mot välfärdsmiljonärer och deras lobbyister inom det socialdemokratiska partiet, att det har blivit en intern socialdemokratisk strid om skattebetalarnas miljarder ska hamna hos affärsjurister på Caymanöarna eller hos vårdbiträden på äldreboenden.

Det var förvisso en delseger att Suhonen med flera kunde föra in programskrivningen att vinst inte ska vara drivande i välfärden, men det är så tidstypiskt deprimerande att den skattekampen stod kring en skrift partiet döpt till Framtidskontrakt. Vad är det för ett jävla ord?

Precis som med Socialdemokraternas Affärsplan så åkallar namnet på programmet just det samhälle vi inte vill ha, ett samhälle som blivit en marknadsplats. Namnet är så tids­typiskt då kontraktet är en träffande symbol för skatteprofitörernas juridiska rätt till våra rikedomar, för det offentliga som styckats upp i olika låtsasmarknader och för en välfärd som upphandlas. Så deprimerande för att socialdemokratin så ängsligt vill smeka den borgerliga mentalitetens mest erogena zoner genom att erbjuda oss ett avtal i stället för ett Manifest, Deklaration eller ännu hellre en Framtidsvision.

Jag och min son har exempelvis just slutit ett kontrakt med hans skola och det kändes absurt för det betydde ingenting, samtidigt som det speglar ett samhälle där all­ting byråkratiseras, regleras, mäts, säkras och dokumenteras inför en eventuell försäljning/upphandling. Partiet borde lova oss att riva upp kontraktssamhället i stället för att så fånigt förmedla dess tomma, människofientliga jargong. Vi kommer aldrig att kunna hindra skatteprofitörerna att vara vinst­drivna i välfärden. Inte ens världens mest detaljerade kontrakt kommer att hindra dem från att bluffa sig förbi kvalitetskrav och kontroll­instanser.

Kan jag då stämma Socialdemokraterna för kontraktsbrott om skatte­profitörerna fortsätter att vara vinst­drivna efter en socialdemokratisk valseger 2014?