Foto: Björn Larsson Rosvall

600 sökte timanställning som tågvärd på X 2000. Tio passerade nålsögat. Anna F Nilsson var en av dem. Sex veckor senare började hon på SJ:s kurs, men hoppade av direkt när hon fick klart för sig vilka villkoren var.

 

När Anna F Nilsson sökte jobb som tågvärd på SJ var hon fullt på det klara med att det gällde en timanställning i sommar. Sedan kom överraskningarna på rad.

Hon blev anställningsintervjuad, läkarundersökt, drogtestad och skaffade utdrag ur belastningsregistret. SJ tog en kreditupplysning och kollade hennes privatekonomi.

Hon passerade nålsögat – inte till jobb, men väl till SJ:s obetalda femveckorskurs för blivande tågvärdar på X 2000. Den hade det inte stått något om i annonsen, så kursen kom som en överraskning, liksom fem veckor utan lön.

Nästa överraskning kom på kursens första dag. Då fick de tio utvalda veta att de inte kunde vara säkra på en enda timmes jobb. Och fast jobb längre fram, som det hade talats om under anställningsintervjun, var bara att glömma.

Kursens första dag blev den sista.

– Jag tror aldrig att jag har känt mig så utnyttjad förr, säger Anna F Nilsson.

Hon är 48 år och har jobbat med allt möjligt, så hon har lite att jämföra med. Hon har ett förflutet som medievetare och journalist, EU-korrekturläsare i Bryssel, frilansande tv-översättare, projektledare på Volvo Lastvagnar, egenföretagare som konsult och i butik, reseledare, frisör, handelsanställd och simlärare. Och så vidare.

Nu är hon konsult för småföre­tagare i ett eget företag. Jobbet räcker till en halvtid just nu. Hon sökte jobb som tågvärd för att fylla på med fler timmar. Därmed kunde hon resa sig upp och gå när det som utlovats inte stämde överens med verkligheten. Det var ingen katastrof.

Kurskamraterna är mellan 21 och 57 år – många med lång erfarenhet av arbetslivet.

– Alla blev ställda. Vi som är äldre reagerade mest. Det är inte så konstigt. Vi har jobbat länge och har lite att jämföra med, säger hon.

SJ:s kurser var betalda till för ett och halvt år sedan. Då försvann lönen. I samma förhandling ville SJ att de nyanställda ska köpa sina uniformer för 3 000 kronor.

– Där vann vi. Vi har avstått löne­utrymme för uniformen, så den blev SJ tvungna att bjuda på, säger Niklas Ylander, ordförande i Sekos klubb SJ Väst.

Men lönen under utbildningen försvann.

– I början löstes det oftast med att folk fick någon sorts stöd från Arbetsförmedlingen, men nu min­skar samhällets pengar. Då blir deltagare utan ersättning, konstaterar han.

På kursens första dag fick deltagarna beskedet att de kunde sluta hoppas på fasta jobb längre fram. Det spelar ingen roll att folk går i pension, eftersom SJ vill öka andelen timanställda tågvärdar till mellan 20 och 30 procent.

Tågvärdar och biljettförsäljare har de otryggaste anställningsvillkoren. Utvecklingen började när SJ blev ett bolag för drygt tio år sedan.

– Men de allra sista åren har det varit extremt. Vi får fler timanställda och fler deltider. Vi tar förhandlingar om fast anställning för folk som har jobbat i två och ett halvt eller tre år. Någon vecka efter förhandlingen brukar de få fasta jobb, men tiden beräknas på deras timmar under las-perioden. En tjej blev tillsvidareanställd på 45 procent utan möjlighet att fylla på med fler timmar, berättar Niklas Ylander.

SJ:s personaldirektör Peter Blomqvist säger att efter kursen är tågvärdar ”säkert garanterade någon timme, men ingen procentsats och inga dagar i veckan”.

– Det är ett korrekt besked att det inte finns några garantier, förklarar han.

– Man har ingen lön under kursen, men utbildningen bjuder vi på. Den utbildningen kan man ta med sig till vilken tågoperatör som helst. Den anställda har inga förpliktelser gentemot oss. Då är det rimligt att man inte får betalt under utbildningstiden, anser han.

Peter Blomqvist räknar med att ”kanske fem procent” av tågvärdarna är timanställda i dag.

– Vi vill öka den andelen, men 30 procent låter väldigt mycket, tycker han.