»Vi barnskötare hamnar alltid sist«

Isabella Gjersvold tror att en legitimation skulle öka statusen för barnskötaryrket. 

För att gå förskolelyftet måste barnskötaren Isabella Gjersvold ha tillåtelse från chefen. Kommer hon förbi det hindret behöver hon lösa sin ekonomi. Trots det vill hon gå – för att kunna göra ett bra jobb.

Kylan sitter fortfarande kvar i barnens kinder. Isabella Gjersvold torkar bort snorsträngarna vartefter de kommer in från hallen. I dag var det kallt.

På förskolan Grottan i Segeltorp, söder om Stockholm, arbetar Isabella som barnskötare. På hennes avdelning går det 15 barn i åldrarna ett till tre år. I förskolans värld har hon arbetat sen 2002.

– Hade jag varit tio år yngre hade jag läst till förskollärare. Men jag är 51. Min pension kommer inte bli högre, jag skulle bara landa på en stor skuld, säger hon med en blandning av sorg och irritation.

På sin förra arbetsplats fick Isabella Gjersvold en plats i förskolelyftet 2010, språk och matematik var då i fokus. I dag gör det att hon, som hon själv säger, ”har mer kött på benen”.

– Ska jag bedriva ett bra arbete måste jag veta vad jag sysslar med. Jag vill gärna gå det andra lyftet också.

För att hon ska få gå lyftet måste förskolechefen bevilja det, men det var lättare när statsbidraget fanns. Då fick hon 80 procent av lönen de dagar hon var i skolan, och avdelningen kunde ta in en vikarie.

En flicka sträcker upp sina armar mot Isabella. Med en van hand får flickan hjälp att klättra upp i knät. Dragkedjan på Isabellas tröja fungerar som underhållning.

– Men det har inte lönat sig penga­mässigt för mig, säger Isabella och fortsätter:

– Man är bara barnskötare, oavsett kompetensnivå. Kalla sig för barnskötare kan vem som helst göra.

Flickan i knät tröttnar på dragkedjan. Hon glider ner på golvet och tultar i väg till tågbanan.

Isabella Gjersvold fortsätter på sitt spår. Barnskötare hamnar alltid sist. I det första förskolelyftet var budgeten för förskollärarna mer än dubbelt så stor som för barnskötarna, och hon är inte förvånad.

– Förskollärarna är nummer ett i förskolan, säger hon och tar ett exempel:

– Några av oss har fått gå en och en halv dags utbildning i vad den nya läroplanen betyder för barnskötarna. Förskollärarna har gått tre dagar, allihop.

Meningen är att alla barnskötare ska gå, men det tar längre tid att få till kursen för dem. Isabella drar sin slutsats:

– Barnskötarna är inte lika viktiga. Det är många kommuner som så fort en barnskötartjänst blir ledig omvandlar den till en förskollärartjänst.

Men att all personal ska vara förskollärare är inget Isabella Gjersvold tror på.

– Det är en utopi. Samhället har inte råd med lönerna och det finns inte så mycket högutbildad personal. Dessutom behövs vår omsorgskompetens.

Men det finns problem kring barnskötaryrket. Alla barnskötare har inte samma utbildning, många har ingen utbildning alls.

– En barnskötarlegitimation skulle vara en bra sak att införa. Statusen på yrket skulle öka och alla skulle dra åt samma håll.