Seminariet ”Antirasistiskt forum” var planerat sedan länge, men fick extra stor aktualitet mot bakgrund av den senaste tidens debatter när det på lördagen ägde rum hos ABF Stockholm.

Akademiker, journalister och aktivister presenterade sitt arbete, och genomgående var insikten att arbetet mot rasism och främlingsfientlighet måste äga rum lokalt, inte genom uppifrån kommande kampanjer. Att det inte ger så mycket att bara vara ”anti”.

Henrik Johansson från IF Metall Avesta har en strategi att först förklara lönebildningens mekanismer och därefter avslöja Sverigedemokraternas arbetsgivarvänliga och ofta fackföreningsfientliga hållning, som han anser har motsvarigheter hos den italienska fascismen och passager i Hitlers Mein Kampf.

– När jag kommit hit har jag rätten att stå och prata, sammanfattade Johansson.

Det vill säga att han utifrån IF Metalls kurs ”Verktygslådan” skapar en grund för att gå vidare och kritisera hela utlänningsfientligheten, och ringa in den som en låtsaslösning på äkta oro inför framtiden.

På lediga stunder är Johansson även nätaktivist och driver sajten www.interasistmen.se.

Ett annat inslag med facklig anknytning var den brittiska organisationen Hope not Hate, som har på meritlistan att de i kommunalvalen 2010 så gott som raderade ut British National Party från landets kommunfullmäktige.

Det skedde genom aktiv mobilisering på lokal nivå, i nära samarbete med existerande organisationer som kyrkor och fackföreningar.

Sam Terry, till yrket sophämtare i en av Londons förorter, framhöll hur centralt det varit att få med immigranterna i facket, både för enighetens skull och för lönebildningens. En av flera samverkande strategier, många med humorn som vapen, men alltid med respekt för folks verkliga oro.

Som avslutning på Terrys framträdande berättade Kenny Hjälte om det framgångsrika arbetet på lokal nivå i halländska Frillesås, som bland annat lett till att ungdomsgården återuppstått och att en lokal SD-fullmäktigeledamot gått ur partiet ”på grund av de starka reaktionerna i Frillesås”.