Männens väg in i omsorgen

Krister ger Doris Hurtig, 80, hennes glasögon. Han blev positivt överraskad när han kom till äldreboendet Blåvingen. – Min mamma hade det hemskt på ett annat boende. Jag brukade säga att jag hellre skulle slänga mig utför ett stup än hamna på äldrevården, men här kan jag tänka mig att bo, säger han.

 

Krister Mattsson, 57, jobbade på Saab i 41 år. Nu utbildar han sig till undersköterska på komvux.

– Jag bestämde mig för att sadla om helt. Om man ska börja om ska man göra det radikalt, säger han.

Ronald Shahin, 32, hoppade av omvårdnadsprogrammet i Borås två månader före studenten för att bli egen företagare i Trollhättan, först med en videobutik och sedan ett it-­kafé. Efter Saabs konkurs tänkte han om. Nu läser han omvårdnadsprogrammet igen på komvux.

– Det har blivit fler killar. De söker sig till något säkert och vården skriker efter killar, konstaterar han.

Saabs konkurs har möblerat om i vårdutbildningarna. Fler män och fler svenskfödda utbildar sig till undersköterskor.

Skillnaden syns på hela komvux. I hela Sverige är en tredjedel av elever­na män, i Trollhättan hälften.

EU:s globaliseringsfond står för ­ersättning till dem som blev av med jobbet på Saab och nu läser på komvux.

För Krister Mattsson var EU-pengarna avgörande. Utbildningen tar ett och halvt år. Under tiden får han ersättning från Globaliseringsfonden, unge­fär 10 000 kronor i månaden efter skatt.

– Annars hade jag inte utbildat mig. Jag skulle aldrig ta några lån vid min ålder.

– I äldrevården får man uppskattning hela tiden. På Saab kunde chefen någon gång komma med ett ”bra jobbat” till hela kollektivet om det var något speciellt, säger Lena Gustafsson.

 

Lena Gustafsson, 43, resonerar likadant. Ersättningen under studietiden avgjorde när hon bestämde sig för omvårdnadsprogrammet efter 20 år på Saab. Hon tror inte att framtiden finns inom industrin.

– Det här är en jättemöjlighet att sadla om, tycker hon.

Och det finns alltid jobb i vården. Frågan är bara vilka jobb, hur många timmar, på vilka tider och till vilken lön. Krister och Lena lär knappast få fasta jobb när de blir klara till jul. Det vet de om.

– Timmar finns alltid, fick jag höra på praktiken, så det blir väl timanställning. Med lite tur kanske man kan få ett vikariat så småningom, men det jag vill ha är en fast tjänst och en lön som jag kan försörja mig på, säger Lena Gustafsson.

Krister Mattsson har googlat på vårdlönerna i Västra Götaland. Medellönen är 19 800 kronor – tre tusen­lappar mindre än han tjänade på Saab – för den som lyckas få heltid.

– Det blir inte fett. Folk får inte betalt för det jobb de gör i vården, resonerar han.

Krister och Lena har praktiserat en månad var – han på ett äldreboende, hon i hemtjänsten. Nu pratar de om känslan av att inte räcka till.

– Det spelar ingen roll om jag har varit hos någon i en timme. Jag får ändå höra: ”Ska du redan gå.” De gamla har så stort behov av att prata, konstaterar Lena.

På Saab jobbade de dagtid och var lediga på helgerna. Vården är i gång dygnet runt, året runt. Det kan ge några hundralappar i ob – och jobb med kort varsel när det blir luckor i bemanningen.

Krister Mattsson jämför med Saab.

– De säger att det inte går att göra ett bättre vikariesystem i vården. Det går visst. Om det går i industrin så går det i vården också. De måste bara ta in lite mer personal, resonerar han.

 

Allt fler män i Trollhättan väljer vården – som Jesper Söder och Ronald Shahin.
– Psykiatrin behöver starka killar, säger Jesper Söder.

 

Ronald Shahin hamnade på komvux av samma skäl som de arbetslösa från Saab. Efter konkursen blev det plötsligt stendött på hans it-
kafé.

– Det sluttade inte nedåt. Det gick rakt utför, säger han och drar ett lodrätt streck i luften.

Då satt han fast med ett hyres­kontrakt i ytterligare ett och halvt år. På slutet jobbade han gratis bara för att få ihop till hyran. Hyresvärden släppte i väg honom några månader i förväg. Han klarade sig ur äventyret utan att bli skuldsatt upp över öronen.

Konkursen kom vid rätt tidpunkt. Det var ändå dags att byta. Han har gift sig och fått två barn – en dotter, 3 år, och en son, 2 år. För ett par år sedan flyttade familjen från lägenheten till ett hus.

– It-kaféet hade öppet sju dagar i veckan. Det hade ändå inte funkat med två små barn. Det blev inte mycket tid över till familjeliv.

– Barnen har förändrat mig. Man blir ansvarsfull. Nu vill jag ha ett tryggt jobb. Jag vill kunna ge mina barn en bra framtid, resonerar
han.

Han och Jesper Söder, 22, är två av nio eller tio killar i en klass på 30 elever. Till skillnad från Saabs tidigare anställda får de klara sig med vanliga studiemedel från CSN. De tar bara ut bidragsdelen. Jesper får inte ens hela bidraget eftersom han jobbar inom psykiatrin vid sidan av. Det stör honom inte att de som kommer från Saab har bättre villkor ekonomiskt.

– Det är bara roligt, men det är konstigt att de måste söka jobb samtidigt som de studerar, säger han.

Villkoret för pengar från Globaliseringsfonden är att stå till arbetsmarknadens förfogande. Krister Mattsson har två arbetskamrater från Saab som fått jobb hos nya elbilstillverkaren Nevs.

– Jag är nästa på tur om man går efter anställningsår. Om jag blir erbjuden jobb där har jag inget val. Då måste jag tacka ja, eftersom jag blir av med ersättningen från Globaliseringsfonden, konstaterar han.