Staten rear ut arbetskraft

Extrapris på arbetskraft ska stuva om i arbetslöshetskön. ­Arbetsförmedlingen gör reklam för lockpriser på unga, långtidsarbetslösa och ­funktionshindrade. Facket ser människor som utnyttjas utan kollektivavtal, ­försäkringar och avtalspension. Arbetsförmedlingen har noll koll, om man frågar facket. Och de långtidsarbetslösa har aldrig varit fler än nu.

Antalet bidragsjobb har nästan fördubblats under 2000-talet. I januari hade mer än 122 000 människor jobb med bidrag från Arbetsförmedlingen.

År 2000 kostade a-kassan 17 miljarder mer än de statliga bidragen till arbetsgivare som anställer arbetslösa. Nu är det tvärtom. Förra året kostade bidragsjobben 18,3 miljarder – nästan 5 miljarder mer än a-kassan.

– Anställningsstöden har exploderat sedan 2007. Det kan bli ett ganska bryskt uppvaknande för branschen om politiken ändras, tror Jouni Salonen, ombudsman på Hotell- och restaurangfacket (HRF) i Luleå. Han ser anställningsstöd som ett branschstöd tillsammans med lägre arbetsgivaravgift för unga och sänkt moms.

Pelle Brandt är HRF-ombudsman i Karlstad.

– Jag brukar vara lite vanvördig och säga att staten är den största arbetsgivaren i vår bransch, säger han.

Hälften av bidragen går till tio yrken. Åtta finns i tre LO-förbund: HRF, Fastighets och Handels – alla med hög arbetslöshet. Sedan tillkommer arbetskraftsinvandring till restauranger och städjobb.

HRF har den högsta arbetslösheten av alla a-kassor. Fastighets kommer på andra plats. Handels ligger över genomsnittet.

Branscherna växer inte lika snabbt som antalet bidragsjobb. När någon åker in puttas någon annan ut. Bidragsjobben permanentar arbetslösheten på hög nivå. Det bidrar till att HRF och Fastighets har högst arbetslöshet och därmed dyrast avgift till a-kassan i LO – 390 respektive 275 kronor.

Köks- och restaurangbiträde är det mest subventionerade yrket. Förra året tog Arbetsförmedlingen 16 000 nya beslut om bidragsjobb och 6 400 nya beslut om praktik. Hela yrkeskåren består av 60 000 personer. Statsbidragen kostade minst en miljard kronor, förmodligen en och en halv.

Städarna är några tusen fler. Arbetsförmedlingen tog 8 000 nya beslut om bidrag till städjobb förra året. Det innebär, enligt arbetsgivarnas organisation Almega, att åtminstone vartannat nytt jobb var subventionerat i fjol.

Motsvarande siffror finns inte för köks- och restaurangbiträden. Branschorganisationen Visita vet inte hur stor personalomsättningen är – bara att den är ”stor”.

Björn Lundell, pressekreterare på Visita, håller inte med om att branschen är beroende av politiska beslut.

– Där måste jag protestera. Politi­kerna är mer beroende av restaurangbranschen än tvärtom. Vår bransch har inte bett om bidragsanställningar. Varje regering brottas med att ett antal människor har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Vår bransch kommer alltid att hamna på listan över dem som ska hjälpa till. Vi har det som efterfrågas – jobb utan formella krav på utbildning och förkunskaper, säger han.

I städbranschen förs en debatt om bidragsjobb och osund konkurrens. I restaurangbranschen är det tystare.

– En eller två bidragsanställda i ett någorlunda stort företag är inget problem. Arbetsgivaren gör snarare en samhällsinsats. Däremot blir det ett problem om ett företags hela verksamhet bygger på bidragsanställningar, anser Björn Lundell.

Precis det här stöter facket på: små syltor med bara bidragsanställda, folk som jobbar för länge och får för dåligt betalt, folk som jobbar oförsäkrade, nyanställda som inte vet vad avtalspension är och anställda som får sparken så fort bidraget till lönen tar slut.

Var och varannan facklig förhandling i restaurangbranschen gäller bidragsjobb.

– Nästan alla anställningstvister i Göteborg gäller någon form av bidragsanställningar, berättar HRF-ombudsmannen Mikael Berge.

Fackens avdelningskontor dränks i ansökningar om bidragsjobb från Arbetsförmedlingen och arbetstillstånd från Migrationsverket. Det kallas för samråd. Facket får inte veta vem det gäller. Sex siffror berättar när personen är född. Det är allt.

Det är ett tunt underlag som facket ska yttra sig över, men det kanske inte spelar så stor roll. Ombudsmän från såväl Handels, Fastighets som HRF säger luttrat att Arbetsförmedlingen ändå inte bryr sig om vad de säger.

– De lyssnar inte när vi säger att arbetsplatsen saknar kollektivavtal, säger Mikael Andersson, ombudsman på Handels i Halmstad.

Ibland stöter han på ansökningar från arbetsgivare som nyss har sparkat folk och vill ta in nya anställda med bidragsjobb i stället.

– Det har Arbetsförmedlingen ingen koll på, men om vi talar om att det finns anställda med företrädesrätt, så lyssnar de stundtals, berättar Mikael Andersson.

Den hemliga identiteten i Arbetsförmedlingens papper gör det omöjligt för facket att ens kräva rätt lön.

– Vi kan inte se om det rör sig om någon med branscherfarenhet som ska högre lön. Vi kan bara gå på avtalets lägstalön, konstaterar Annika Örnemark, ombudsman på Handels i Göteborg.

Ibland upptäcker facket att arbetsgivaren uppger en lön för Arbetsförmedlingen och sedan betalar en annan, lägre lön. Därmed blir två parter blåsta: den som får jobbet och Arbetsförmedlingen, det vill säga skattebetalarna, eftersom bidraget blir högre om arbetsgivaren uppger högre lön.

– Om arbetsgivaren skriver heltid och sedan i verkligheten anställer på halvtid så är det stöld från staten, konstaterar Jouni Salonen.

En del ombudsmän slår en signal till Arbetsförmedlingen när de stöter på fusket. Om det föranleder några åtgärder får de inte veta.

• 12 400 kostar en långtidsarbetslös

• Så blev det rea på arbetare

• Arbetsgivarstöd fuskkollas