Bidragsjobb ska vara så lika riktiga jobb som möjligt. Då får flest arbetslösa jobb. Den slutsatsen drog forskarna Anders Forslund, Lars Calmfors och Maria Hedström 2002 i en rapport om arbetsmarknadspolitiken under 90-talet.

Under senare år har det kommit en rad forskningsrapporter med liknande resultat.

Regeringen har tagit intryck. Efter valet 2006 lades arbetsmarknadspolitiken om. Bland annat skulle det bli billigare för arbetsgivarna att anställa folk som har svårt att få jobb.

Facket fick inget att säga till om. Inte ens Arbetsförmedlingen har något att säga till om när det gäller nystartsjobben. Sedan 2007 är det bara att anställa någon som har gått arbetslös i minst ett år för halva priset. Det bestämmer arbetsgivaren.

Under krisåren på 90-talet gick arbetsmarknadspolitiken i mycket ut på utbildning genom Kunskapslyftet och arbetsmarknadsutbildning.
Åtgärderna skulle inte konkurrera med riktiga jobb. Ibland blev det krystat. Tidningarna skrev om ”vuxendagis”.

Fas 3 är dagens motsvarighet till 90-talets ”vuxendagis” – även om det finns två skillnader: ersättningen är mycket sämre och fas 3 tar aldrig slut. Det är arbetsmarknadens slutförvaring.

Jobb- och utvecklingsgarantins tidigare faser liksom ungdomsgarantin går ut på att få folk att söka och pröva på jobb, enligt tesen att utbudet av arbetskraft ska öka.

Bidragsjobben har blivit fler och ändrat karaktär. När S-regeringen införde plusjobb med avtalsenlig lön 2006 skulle de inte konkurrera med vanliga jobb. Plusjobbarna skulle göra sådant som inte blev gjort annars.

Sådana förbehåll finns inte längre. Bidragen till arbetsgivarna ska göra att de anställer dem som står sist i kön. Det är teorin. En utvärdering från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering säger att nystartsjobben är bra för att få långtidsarbetslösa i arbete – även om 63 procent av jobben skulle ha kommit till ändå.

Men det finns också rapporter som talar om att nystartsjobben går till dem som redan står långt fram i kön – inte de som står sist. Och alla forskare håller inte med om att bidragsjobb är bästa vägen till jobb.

Sociologiprofessorn Mattias Strandh i Umeå har följt arbetslösa i tio år. Det är folk som blev av med trygga jobb krisåret 1993. Hans slutsats är att bidragsjobb ger bäst resultat på kort sikt – men på lång sikt är utbildning bäst. Det leder till att folk får bättre jobb och högre lön.