Gruvan vaknar

Gruvligt uppsving del 1. Gruvbranschen vädrar guld – och spår 50 000 nya jobb. Nio gruvor har startats och byggts ut på bara tre år. Gruvchefen Peter Bergman i Kankberg tror på en bra framtid: »Om vi sköter oss och ser till att inte smutsa ner vattnet och att gruvorna som stängs inte blir en miljöbelastning.« Följ med ner under jord när Inblick startar en serie om livet runt gruvorna.

Kankbergsgruvan ligger nordväst om Skellefteå, en mil förbi samhället Boliden. Det är en del av det malmrika området kring Skellefteälven, där företaget Boliden brutit malm i många gruvor. Just nu tar företagets anställda upp malm i fem gruvor i trakten.

Ovan jord vid Kankbergsgruvan finns nästan bara ett hål i marken. Ner i det mörka hålet går en bilväg, som sluttar mycket brant. I början är sikten dålig, det är mycket vattenånga i luften. Två bilar får inte plats att mötas på gruvvägen. Chauffören ropar med jämna mellanrum på radion för att berätta att vi är på väg ner.

Kankberg är en gammal gruva som har öppnats igen. Gruvgångarna finns redan. Efter en färd på flera kilometer i sidled och lite mer än 400 meter neråt når vi ett gruvschakt.

Ivan Karlberg kör en maskinskrotare, som hamrar loss lösa stenar och klippblock. Den stora maskinen rör sig ryckigt och aggressivt – som ett förhistoriskt djur. Med ett smattrande dån pressar maskinens skrothammare mot gruvgångens tak, framhjulen lättar från marken innan de lösa stenblocken slagits loss.

– Det är roligt att jobba med guldbrytning. Det ger oss arbete, säger Ivan Karlberg, som arbetat nästan ett och halvt år i gruvan.

Han kan inte komma på några nackdelar med gruvjobbet. Det är en jämn temperatur året om och man slipper regn och rusk.

– Om det är fint väder kan det vara en liten nackdel att ta på sig pannlampan, säger han.

Ivan Karlberg bor i Arjeplog, men han har köpt lägenhet i Skellefteå – och tanken är att familjen ska flytta till hans arbete.

Det är huvudskyddsombudet Staffan Marklund som visar runt i gruvan. Han har arbetat i Bolidens gruvor i 39 år och om ett år, vid 60, går han i pension. Han har arbetat i sju olika gruvor. Bolaget lägger ner dem allt eftersom malmen tar slut.

– Hur fan ska jag veta hur gruvarbetet är jämfört med annat. Jag har ju jobbat hela mitt yrkesverksamma liv under jord. Jag måste ha trivts lite eftersom jag blivit kvar så många år.

Arbetet i gruvan följer hela tiden samma mönster. Efter en sprängning sprutas vatten på det söndersprängda berget för att binda gas och damm. Sedan vädras gruvan. Malmen transporteras bort. Därefter kommer maskinskötaren och när allt löst berg är bortknackat sprutas väggar och tak med betong. Och för att stabilisera berget borrar gruvarbetarna fast bultar som är nästan tre meter långa i väggar och tak.

– Vi har aldrig haft ras i någon gruva. Berget är bra här, säger huvudskyddsombudet.

Staffan Marklund säger att fallande stenar är känslig fråga. Man har som regel inga problem med stenar som faller, säger han, men det kan ske och då kan det bli allvarligt.

Han berättar att den vanligaste olyckan i gruvan är vrickade fötter och det är ju, enligt honom, som på vilken annan arbetsplats som helst.

I ett schakt nära Ivan Karlbergs maskinskrotare står en borrigg. Den borrar hål för nästa sprängning. Nu ska det bli 55 hål som är 5,3 meter djupa och det är just 5,3 meter berg som ska sprängas bort.

I borriggens hytt står Charlotte Gustafsson och Patrik Dahlberg. Hon är praktikant och han var tidigare polis. Han tyckte att fördelarna övervägde nackdelarna, slutade polisjobbet och började i gruvan för ett och halvt år sedan. Hon utbildar sig till bergarbetare på komvux i Lycksele.

– Jag tycker om maskiner och det är intressant att man kan få ut så mycket värde ur berget och att det lönar sig, säger Charlotte Gustafsson.

Utbildningen är ettårig och en stor del av tiden är praktik. Under hela praktiken har hon varit med i samma skiftlag i Kankbergsgruvan.

Hon hoppas på att få jobb i gruvan och hon tror att chanserna är goda.

Det är få kvinnor som jobbar i gruvor. Patrik Dahlberg tycker det är bra om det ändras.

– Det är bra med blandning och det gäller på alla arbetsplatser.

Han bor i Laisvall, som ligger drygt 20 mil från gruvan, och där tänker han bo kvar. Skiftet innebär att han är ledig varannan vecka och då åker han hem.

På 400 meters djup ligger matsalen och verkstaden. Simon Hjalmarsson var tidigare lastbilsmekaniker i Lycksele. Han servar en gruvmaskin och just nu laddar han ett magasin med härdplatspatroner. Plasten skjuts in i berget för att hålla fast bergbultarna.

– Jag skuttar när jag går hit. Det är skönt att arbeta under jord, säger han.

I gruvan är mekanikerjobbet mycket lugnare än på lastbilsverkstaden – ibland kan han till och med tycka att det är för lugnt. Och han tjänar bättre.

– Det är en gigantisk skillnad i lön.

Simon Hjalmarsson har svårt att tänka sig att byta jobb. Han gillar skiftgången – särskilt det sena skiftet för då är han pigg och har ändå ledigt hela dagarna. Det enda som skulle få honom att komma upp och jobba ovan jord igen är ett arbete som testförare av lyxbilar.

Vid nedgången till gruvan finns ett litet gruvkontor. Där hittar vi gruvchefen – Peter Bergman. Han berättar att tellur är en biprodukt till guldet. Kankbergsgruvan kommer att stå för en femtedel av världens produktion av tellur.

– Och det är rätt tid för guldbrytning. Priset ligger så högt nu.

Han berättar att mer brytvärd malm hittats i gruvan och nu ser det ut som att malmen i gruvan åtminstone räcker till 2025.

Peter Bergman berättar att 1 100 personer sökte de 49 jobben som bergarbetare och mekaniker under 2011. Nu har han 350 sökande till fyra jobb som gruvbyggare.

– Viljan och inställningen till jobbet var avgörande när vi anställde. Det blev en bra rekrytering. Alla är kvar efter drygt ett år. Ingen har sagt upp sig, säger gruvchefen.

På Folkets hus i Boliden håller facket till. Till skillnad från gruvarbetarna på LKAB har de anställda på Boliden inte gjort mycket väsen av sig.

– Vi har en annan mentalitet än norrbottningarna. Vi har alltid haft bra samarbete med företaget. Ibland har vi i har skrikit åt varandra, men som regel inte släppt ut det offentligt. Resultatet har blivit bra för oss, säger fackets ordförande Bo Karlsson.

Lönerna tillhör de högsta bland LO:s medlemmar, men samtidigt kan jobbet vara riskfyllt. Och underjordsarbete kan upplevas som pressande.

I gruvorna finns inga inhyrda. Bo Karlsson säger att fack och företag är överens om det är bättre med egna anställda – inte minst för säkerheten på arbetsplatserna. Antalet visstidsanställda är lågt. De anlitas bara under speciella omständigheter, som när någon är föräldraledig eller sjuk.

Gruvarbetarna hos Boliden har dessutom förhandlat till sig pengar till tandvård, sjukvård, glasögon och hörapparater för de anställda. Deras familjer omfattas i viss utsträckning av förmånerna också.

– Medlemmarna ska ha råd att gå till tandläkaren. Det är bra att berätta om våra villkor. Kanske kan det sätta lite fart i avtalsrörelsen, säger fackets Bo Karlson.

I anrikningsanläggningen mals malmen till ett fint pulver som blandas med vatten till pulp. På bilden floteras pulpen – luft blåses igenom och en del mineraler kan då skummas bort från ytan. Ett annat steg är lakning, som fungerar ungefär som när man gör te – ett fast ämne löses i vätska. Cyanid kan lösa guld.