Krimi: Anne Holt

Anne Holts nya krim, som de säger i Norge, alltså Död i skugga (Piratförlaget; övers: Margareta Järnebrand), inleds i Oslo fredagen den 22 juli 2011.

Vad som hände den dagen vet vi. Det går inte att glömma. Det går aldrig att glömma. Först bomben som sprängdes i regeringskvarteren i centrum av Oslo, därefter massmorden på ungdomarna som samlats till socialdemokratiskt sommarläger på Utøya utanför Oslo.

Terrordåden både finns och finns inte med i Anne Holts nya roman. Hennes romanpersoner ser nyhetsbilderna på TV och pratar i telefon om vad de sett och hört, liksom alla i Oslo måste ha gjort den där fredagen i juli 2011.

”Vet du inte att någon har sprängt halva centrum i luften?!”

”Terrorister, sägs det, muslimska terrorister…”

”Min syster är gift med en muslim. Två barn. Två mörka barn! Hur ska det nu bli med det här landet?”

Nej, det går inte att låta bli att tänka på Utøya – som om en dokumentärfilm visas i mitt huvud – när jag läser. Men terroristen och massmördaren Anders Behring Breivik förekommer inte i handlingen. Anne Holt skriver inte om Breivik och Utøya utan om något annat, vid sidan om.

Det ”lilla” i det stora. Så skulle det kunna beskrivas, om inte ordet ”lilla” kändes för obehagligt och just litet. Holt skildrar det vardagliga som pågår mest hela tiden men oftast får mindre tidningsrubriker, om några alls. Ja, om vi ens lägger märke till vad som sker.

Vardagsbrott. Vardagsvåld. Vardagligt hårdhänt umgänge mellan människor. I detta fall: barnmisshandel.

Som romanens titel säger, så exakt: Mord i skugga.

Klockan är kvart över tre, när Inger Johanne Vik, kriminalpsykolog och återkommande huvudperson hos Holt, anländer till huset på Glads vei i Grefsen, en välmående villastadsdel i Oslo.

Det skulle ha blivit klassfest, några tjejer från skolan skulle ha träffats efter flera år. Inger Johanne har kommit i förväg för att hjälpa till med att få i ordning. Men det är inte som det ska hos den före detta klasskamraten Ellen.

Familjens pojke, åtta år, ligger i mammas knä. Stilla och tyst, som om han sover. Pojkens ena öga är svullet och igenmurat av blod. Mamman skriker så att pappan ryggar tillbaka. Sonen är död. Han har – ska ha – ramlat från trappstegen och slagit ihjäl sig.

Inger Johanne ringer sin man, kriminalinspektören Yngvar Stubø. Han svarar inte. Var kan han hålla hus? Hon ringer 112 till polisen men får ringa fyra gånger innan någon svarar i telefon.

Poliserna i Oslo har fullt upp med explosionen i regeringskvarteren. En ung, nyutexaminerad polisassistent får hand om utredningen. Valhänt och osäker – ”Bättre än ingenting”, tänker Inger Johanne – men han är också den enda som misstänker att pojkens död kan vara något annat än en olyckshändelse.

I en intervju har Anne Holt sagt att hon valde att skildra en rik överklassfamilj, för att visa att barnmisshandel förekommer i alla samhällsgrupper.

”Barnmisshandel sker därför att vi låter det ske”, skriver Holt i efterordet. ”Därför att vi inte kan förmå oss att tro. Därför att det lättaste är att vända sig bort”.

Hon nämner siffran 20 000. Mörkertalet är stort men så många norska barn kan det vara som utsätts för våld i hemmet.

Död i skugga är den starkaste, mest gripande och drabbande kriminalroman som Anne Holt skrivit på länge och ett utmärkt exempel på hur effektiv kombinationen av krimi och samhällsroman kan bli.

PS. Romanen slutar dessutom helt oväntat. Ingen, säger ingen läsare kan ana att det slutar så här, på allra sista raden…

Bengt Eriksson