»Tur att ingen av oss är lat«

Tommy Wrede tycker att han och hans fru Therese gör lika mycket av arbetet med hemmet och sönerna Rasmus och Filip. Therese gör en annan ­uppskattning.

Han tror att de delar lika på arbetet i hemmet. Hon arbetar två och en halv timme mer om dagen – enligt sin egen beräkning.

Tommy Wrede går i skytteltrafik mellan kök och vardagsrum. Med sig har han sockerkaka, kaffe och te. Honung och mjölk.

I bakgrunden står tv:n på och Mowgli leker med björnen Baloo. Deras röster ackompanjeras av hostattacker från Rasmus, 3 år, som är hemma från förskolan. När kakan hamnar på vardagsrumsbordet börjar Filip, 1 år, göra sin röst hörd från mammas knä. Han vill ha.

Det hör inte till vanligheterna att bägge föräldrarna är hemma en vardag. Tommy blev av med sitt jobb som lagerarbetare på grund av arbetsbrist några dagar tidigare.

– Det här är min sjätte dag som arbetslös, säger han och slår sig ner i soffan.

Therese Wrede arbetar som förskollärare i Sundbyberg, men är för närvarande föräldraledig med Filip.

– Med Rasmus delade vi rakt av på föräldraledigheten. Men jag har fortfarande foglossning efter Filip så nu tar jag det mesta. Jag vågar inte gå tillbaka för tidigt och riskera att det blir kroniskt, säger hon.

Therese och Tommy träffades för nästan nio år sedan och har varit gifta i fyra år. Redan från början la Therese märke till att Tommy var ordentlig.

– Jag minns att jag sa att Tommy var världsbäst, säger Therese.

– Världsbäst för att jag städade. Det är helt självklart, skrattar Tommy.

Paret har ingen bestämd ordning för vem som gör vad, i alla fall ingen uttalad. Men de berättar ändå om en outtalad uppdelning.

– Det kanske blir så, att vi har våra uppgifter. Jag byter till exempel inte däck på bilen, säger Therese.

Tommy fyller i:

– Och när vi har gäster är det jag som springer runt och fixar med mat eller fika.

Bägge två är inflyttade till Stockholm från Dalarna. Det innebär att de inte har något stöd i form av mor- och farföräldrar. Det kan vara kämpigt men det fungerar, berättar Tommy. De gånger det kan bli sura miner är när Therese upplever att Tommy stökar ner.

– Då säger jag ifrån på en gång, säger Therese.

– Så löser det sig, nästan jämt, säger Tommy och flinar.

Trots att familjen inte har hjälp utifrån har frågan om vem som ska ta hand om sjuka barn, än så länge, inte varit ett problem.

– På förra jobbet var jag gruppledare med mycket ansvar, då hade jag svårt att ta mig ifrån. Så du tog vabbdagarna, säger Tommy och tittar på Therese som svarar:

– Ja, men det var för att jag var gravid, annars skulle jag också ha svårt att ta mig ifrån.

Det här med vård av barn är lite speciellt i deras familj, berättar Therese.

– Första barnet ville komma ut tidigt för att jag jobbade för hårt. När jag var gravid andra gången tog jag vabbdagarna för att slippa samma problem.

När Therese och Tommy ser på andra par i sin närhet märker de ingen skillnad i hur de tänker kring arbetsfördelning. Alla har sin livssituation att ta hänsyn till. Är någon student eller arbetslös så blir arbetsfördelningen därefter.

– Ofta tar kvinnan traditionella uppgifter medan mannen jobbar. Men det är nog ingen slump att det blir så. Jag läste för ett tag sen att det finns fler ”Johan” än kvinnor som har titeln vd. Män har företräde till jobb och kvinnor har företräde till barnen. Frågan är varför? säger Therese Wrede och fortsätter:

– Men när det kommer till hur vi sköter våra hushållsuppgifter så är jag nöjd. Det är tur att ingen av oss är lat.

– Ja, säger Tommy och skrattar. Det flyter på naturligt.