Grattis, kvinnor, i dag är det vår dag.

I Ryssland betyder det att kvinnor förväntar sig en ros eller flera. I Sverige brukar de flesta medier presentera historier om jämställdhet – eller bristen på densamma.

Förra året löd en av Arbetets rubriker: Facket firar mansdagen, artikeln handlade om vilket kön som dominerar i förbundsledningarna. En annan gång toppade vi tidningen med: Det händer ingenting, och den artikeln berättade hur löneskillnaderna mellan män och kvinnor (inte) förändras.

I år vänder jag blicken till den bransch jag råkar kunna bäst: nyhetsjournalistik.

Det började 1978 på en tidning där chefredaktören, direktören, redaktionschefen, nyhetschefen, nattchefen på ena skiftet, nattchefen på andra skiftet, annonschefen, sätterichefen, tryckerichefen och alla andra som hade något att säga till om var män.

Fem år och två redaktioner senare hette nattchefen på det ena skiftet plötsligt Cecilia Jacobsson.

På nästa arbetsplats arrangerades särskilda utbildningar och nätverk för kvinnor som ville och vågade blicka mot ett chefsjobb.

Och på femte jobbet, när 22 år passerat, hade chefredaktören och vd:n Ebba Lindsö det yttersta ansvaret.

Fortfarande 2013 är min tid i medierna kortare än ett vanligt yrkesliv, och jag kan konstatera:

Någonting har hänt.

Det gäller tongivande nyhetsföretag: Svenska Dagbladet styrs av en kvinnlig ­chefredaktör och en kvinnlig vd. Dagens Nyheter har en kvinnlig vd (som i dagarna släppt chefredaktörsjobbet). Göteborgs-Postens chefredaktör är kvinna. Sveriges Radios vd är kvinna. Sveriges Televisions likaså.

Och fackförbundspressen då? Vi är 21 tidningar som samarbetar i något som heter fackliganyheter.nu. Bland dem har kvinnor tagit hand om chefredaktörsjobbet på: Arbetet, Handelsnytt, Jusektidningen, Lärarnas Tidning, Hotellrevyn, Kollega, Polistidningen, Ingenjören, Kommunalarbetaren, Journalisten, Vårdfokus – och snart även industriarbetarnas egen tidning Dagens Arbete.

Tack Cissi, Anea, Ebba för att ni tog stötarna! Tack Ulrika, Gunvor, Katarina, Karin, Maggan, Johanna och många fler förebilder!

Hela det här resonemanget utgår från att en bättre balans mellan män och kvinnor på chefsposter främjar jämställdhet. Dessutom att jämställdhet är bra för samhällslivet, för en arbetsgrupps framgångar plus för enskilda kvinnor och män. Och för journalistiken.

Men då gäller det förstås för kvinnor i ledarpositioner att inte falla i samma gropar som en del av männen fortfarande ligger kvar i. Ett sätt att förebygga detta är att läsa Inblicksserien om murar och strukturer på arbetsplatserna. Du hittar alla avsnitt på arbetet.se/inblick.

Och förresten, hur har din egen bransch utvecklats under ditt yrkesliv? Hör av dig!