Alla lördagsmorgnar är tidiga morgnar. Marianne Hallsten börjar med att dela ut tidningen i Föllinge runt klockan 04, vid 06 startar hon den långa rundan. Det brukar bli fem timmar ensam i bilen.

Fotoreportage: Tina Skiöld

Fotoreportage: Tina Skiöld

Alla lördagsmorgnar är tidiga morgnar. Marianne Hallsten börjar med att dela ut tidningen i Föllinge runt klockan 04, vid 06 startar hon den långa rundan. Det brukar bli fem timmar ensam i bilen.

 

Färden går mot norska gränsen, in i fjällvärlden, förbi några fjällsjöar och genom Skärvången – ”en av Sveriges vackraste byar, och där jag råkar vara född”.

Vardagsmorgnar delar Marianne Hallsten ut tidningar hemma i Föllinge, sju mil från Östersund. Men på lördagarna rattar hon 24 riktiga glesbygdsmil för att sprida 150 morgontidningar: ungefär 100 Östersunds-Posten, resten Länstidningen och ibland Krokomsbladet dessutom. Plus buntar till butikerna i Rötviken, Valsjöbyn och Åkersjön. Fotografen Tina Skiöld följde med på hennes färder i höstas.

– Tidningen betyder jättemycket, säger Marianne Hallsten. För många gamla är den kanske enda kontakten med yttervärlden, de saknar datorer och träffar ingen enda människa. Jag kör på traktorstigar rätt in i urskogen till dem som inte kan ta sig till sin egen postlåda.

Själv har hon en dröm om de jämtländska tidningarna:

– Varför inte få båda i samma tidning? När du har läst den ena så kan du vända på den och få den andra, det är ju mest ledarsidan som är olika. Jag måste säga det åt tryckeriet!

Med 65 år fyllda har Marianne Hallsten inga planer på att sluta jobbet.

– Jag kör så länge axlarna håller, men det är tungt att styra in och ut med vänsterarmen och dela tidningarna med höger hand.

Hon älskar att köra bil och påstår att hon inte bara har en av landets längsta tidningssträckor – utan också den vackraste. Ändå är det mötena som är jobbets höjdpunkter:

– Jag träffar så mycket folk som jag inte sett sen jag var barn. Och det allra bästa är språket, att få höra de gamla som fortfarande pratar jämtska.

I morgon bitti vid fyratiden åker hon och maken ner till gamla posten i byn, de lastar tidningsbuntar i var sin bil och kör sedan åt olika håll. Hans runda är bara 21 mil.

– Gubben och jag tjänar lika mycket. Det är klart att det ska vara jämställt, men åt båda hållen så att det inte slår över för oss kvinnor.

Foto: Tina Skiöld

Många av dem som bor längs vägen är samer. Detta hus ägs till exempel av en same, berättar Marianne Hallsten.

Foto: Tina Skiöld

Sixten, 90 år, är en av dem Marianne möter på sin färd. Varje dag promenerar han från hemmet han bor på till sitt förra hem.

Foto: Tina Skiöld

Marianne Hallsten har kört sin sträcka i tio år. Bilen var knappt körd när hon köpte den.
– Det var ett norskt, rikt par som hade köpt den i Japan och svenskregistrerade den, säger hon.

Foto: Tina Skiöld

Tidningsrundan är totalt 24 mil, från Föllinge nästan hela vägen till norska gränsen. Det är inte tätt mellan gårdarna.