Foto. Anders Wiklund

IF Metalls ordförande Anders Ferbe ställer krav för att acceptera ett treårigt avtal.

 

Den första skissen till uppgörelser inom industrin har siktet inställt på treåriga avtal, med det avslutande året uppsägningsbart. De opartiska ordförandena, opo, tänker sig tre olika tidpunkter för löneökningarna med 12 månader mellan varven.

Så ser huvuddragen ut i den skiss som presenterades i går och som sedan dess processats inom de berörda organisationerna. I dag, under sen eftermiddag, fick de opartiska ordförandena svar från både fack och arbetsgivare.

Arbetsgivarna har redan tidigare argumenterat för en längre avtalsperiod. Den största arbetsgivarorganisationen inom industrin, Teknikföretagen, har dessutom utformat sitt första förslag till IF Metall, Unionen och Sveriges Ingenjörer som en treårig avtalsuppgörelse.

Det mest intressanta svaret i dag var därför fackliga synpunkter på den första skissen från de opartiska ordförandena.

Facket bejakade en fortsättning längs de riktlinjer som opo dragit upp, men markerade tydligt att en längre avtalsperiod förutsätter lösningar på flera principiella frågor.

– Vi upprepar att ett längre avtal förutsätter lösningar på våra krav att införa möjlighet till deltidspension på flera avtalsområden. En förlängning av föräldraersättningen från fem till sex månader med 90 procent av lönen måste klaras ut. Slutligen måste löneökningarna vara av en sådan omfattning att det handlar om årliga reallöneökningar för våra medlemmar, sammanfattar IF Metalls ordförande, Anders Ferbe svaret till de opartiska ordförandena.

I sitt svar understryker också IF Metall att kravet på procentuella löneökningar (2,8 procent) över löner på 25 000 kronor i månaden och motsvarande krontal (700 kronor) vid lägre månadslöner ligger fast.

Just den problematiken är och förblir vinterns svåraste nöt att knäcka. LO-samordningen vilar tungt på just låglönesatsningen. Att därför IF Metall betonar vikten av att kravet tillgodoses illustrerar hur tuff avslutningen av förhandlingarna kan bli.

Motståndet från arbetsgivarna är mycket starkt i just den här delen.  De fackliga lönekraven anses strida mot industriavtalets skrivningar om lönenormering.

Men IF Metall framhärdar i sitt stöd för en krontalslinje (högre procentuella löneökningar) för de lägre avlönade och inte minst i sitt stöd för att de lägsta lönerna ska höjas med samma krontal.

Att det är just IF Metall som försöker bryta igenom arbetsgivarmotståndet i de här frågorna följs minutiöst noga av omvärlden.

Vetskapen är stark om att en framgång för IF Metall får stor eller avgörande betydelse på andra, efterföljande, områden. Men också det omvända gäller. Klarar inte IF Metall hem kraven i LO-samordningen – ja då blir det tufft också för alla andra.