Så flyttar världen

Migranter del 3. Företagen söker efter välutbildad arbetsarbetskraft – men EU blir allt mindre attraktivt för de globala migranterna. De drömmer i stället om ett bättre liv i Brasilien,  Sydafrika och Kina.

Cecilia Malmström är orolig. Som EU-kommissionär är det hennes ansvar är att sy ihop en gemensam asyl- och invandringspolitik samtidigt som företagen i EU behöver välutbildad arbetskraft. Den självbild som många medborgare i EU har – om att västvärlden ses som det förlovade landet ­– stämmer allt sämre med verkligheten. Flyttströmmarna håller på att byta riktning.

”Innan decenniet är över kommer de flesta som migrerar att söka sig till jordens södra halv­klot”, skrev Cecilia Malmström och FN:s särskilda sändebud för migrationsfrågor, Peter Sutherland, i en debattartikel för drygt ett halvår sedan.

I stället blir Brasilien, Syd­afrika, Mexiko och Kina allt mer intressanta för de globala migranterna.

I dag är 214 miljoner, eller 3,1 procent av jordens befolkning, att räkna som migranter. Det vill säga människor som bott minst ett år i ett annat land.

– De allra flesta flyttar för att få jobb, säger Lisa Pelling som doktorerat om migration på universitetet i Wien och är programchef på tankesmedjan Global utmaning.

En förändring är att regionala migrationssystem blir allt viktigare. I Latinamerika flyttar många från grannländerna till Brasilien, vars ekonomi blomstrar.

I Kina är läget likartat. I världens folkrikaste land, där det bor 1,3 miljarder, finns det regioner som saknar kvalificerad arbetskraft – vilket skapar regionala migrationsströmmar.

Lisa Pelling säger att det också finns en ny typ av migration – glo­bal care chain – som handlar om att människor måste flytta för att vård och service ska upprätt­hållas.

För att pressa kostnaderna har företagen länge flyttat produktionen av bilar och andra industrivaror till låglöneländer, men samma trick funkar inte inom vård och omsorg.

– Det går inte eftersom vi inte är beredda att exportera våra barn och gamla. Därför flyttas män­niskor till våra länder för att utföra dessa tjänster här i stället, säger hon.

Ett exempel är när unga filippinskor flyttar från sitt land för att ta jobb som hemhjälp eller barnvakt i rika länder. De kan ofta inte ta med sina egna barn utan anställer i stället en barnvakt från landsbygden i sitt land.

Liknande migrationskedjor finns över hela världen. Enligt den turkiska migrationsforskaren Gülay Toksöz flyttar unga turkar för att ta hand om barn eller sköta hem i EU, samtidigt som Turkiet hämtar billig hemhjälp från Moldavien eller Georgien.

Enligt migrationsexperter blir förutsättningarna för en sådan migrationskedja större på avreglerade marknader med många familjeägda småföretag. Men sådana småföretag har ofta pressad ekonomi, och då har de inte råd att betala avtalsenliga löner.

Under den ekonomiska krisen har också främlingsfientliga partier växt sig starkare. I Grekland har stödet för det nazistiska partiet Gyllene Gryning ökat och utlänningar attackerats.

– Det är lätt att lägga skulden på migranterna i stället för att se bristerna i systemet, säger Lisa Pelling.