Foto: Jessica Gow

Monica Nordén Jonsson har gått hela vägen till Arbetsdomstolen för att pröva om hennes lön har varit en fråga om könsdiskriminering. 

LO-förbunden driver flest ärenden till Arbetsdomstolen. Men handlar det om diskriminering är LO-förbunden i minoritet. Av femton stämningar som rörde diskriminering i fjol kom två från LO-förbund.

En chef som för upp sin hand in­nanför din kjol. Du får höra att du är för ung för jobbet. För gammal. För gravid. Eller för föräldraledig. Du är förskollärare med funktionsnedsättning och får höra att en sådan vill man ju inte lämna sina barn till, och blir av med jobbet. Du är bussförare som mått piss efter en hjärtinfarkt, men kämpat dig tillbaka genom rehabilitering och därför vill köra dagpass, men får i stället nattpassen, och blir uppsagd när det inte går.

Jo, det finns ett gäng diskrimineringsfall som kommer ända upp till Arbetsdomstolen (AD). Men de är inte många. Arbetet har gått igenom samtliga stämningsansökningar som kom in till AD förra året. Av totalt 237 stämningar handlade 15 om diskriminering.

Och om LO-förbunden är de som stämmer mest, närmare bestämt i 117 av dessa 237 fall, det kan handla om anställningsskydd, kollektivavtal, löner eller medbestämmande, är förhållandena omvända när det gäller diskriminering.

Två av de femton stämningarna om diskriminering kom från LO-förbund.

Kommunal och Handels drev varsitt fall.

Och visst, till skillnad från de andra fallen, finns det en myndighet som också får agera: Diskrimineringsombudsmannen (DO). Men om den som upplever sig diskriminerad är med i ett fackförbund ska facket driva ärendet. Först om facket säger nej tar DO över. Dan Holke, chefsjurist på LO-TCO Rättsskydd, säger att diskrimineringsfallen är färre på LO-sidan.

– När det gäller löner har man mer precisa kollektivavtal på LO-sidan. På tjänstemannasidan är det vanligare med individuella löner och därmed större utrymme för arbetsgivaren att diskriminera.

Eva-Lena Danielsson, som ansvarar för IF Metalls diskrimineringsärenden, säger att det kommer in cirka 20 fall om året som rör diskriminering på jobbet. Att jämföra med tre, fyra las-ärenden i veckan.

Så diskriminering är kanske inte så vanligt på landets arbetsplatser?

– Jo, självklart. Men det är svårt. Oftast väljer individen att lämna jobbet i stället för att driva ett ärende. Man måste vara tuff om man ska anmäla.

Även Visions förbundsjurist Åsa Tillberg vittnar om att diskrimineringsfall är svåra att driva så långt som till domstol.

– Det finns en tydlig känsla, särskilt när det gäller lönediskriminering, att det är väldigt svårt att få rätt. Tidigare fall i AD har inte gått bra. Det är orsakssambandet som är svårt att få till.

Som till exempel att det är just på grund av att du är kvinna som du får lägre lön än en man på jobbet.

–  Jag avråder ingen från att tvista. Men man anklagar människor för allvarliga saker, och det är en tung börda att gå emot arbetskamrater och chefer.

Mönstret är tydligt. Ren lönediskriminering och diskriminering på grund av etnisk tillhörighet vid rekryteringar går sällan bra för den som anmäler. Och just att man anser sig diskriminerad för att man inte blir kallad till en anställningsintervju är det vanligaste ärendet som kommer in till Eva-Lena Danielsson på IF Metalls förbundskontor.

– De flesta går inte att driva. Har du inte bättre kompetens utan likvärdig eller till och med sämre behöver ju inte arbetsgivaren kalla dig, säger hon.

Mönstret återspeglar sig också i de stämningar som lämnades in till AD förra året. Endast ett fall tan­ge­rar etnisk diskriminering överhuvudtaget. Och ett om att söka jobb, fast då handlar det om kön. Däremot finns ett ämne som inte prövats på mycket länge, nämligen lönediskriminering på grund av kön.

• Nyanställd man fick högsta lönen

• Här är alla diskrimineringsfall som kom in till Arbetsdomstolen 2012