Chefen säger till en anställd: Det har varit kul att se dig jobba i dag, du har varit effektiv.

Det är lunchtid på en restaurang. Den anställda svarar något som jag inte riktigt hör, men det låter som om hon är inlånad på något sätt.

Chefen säger: Det har varit kul att se dig jobba i dag.

Samtidigt: Han lägger armen om henne. Eller snarare på henne. Handen på nacken.

Han är stor, hon är liten.

Jag får med mig den där bilden av handen och nacken när jag tar min bricka och sätter mig vid bordet. För jag får inte ihop det: Hon har varit effektiv – hand på nacke. Bra jobbat – hand på nacke.

Jag känner igen den där handen.

Den lägger sig där. Ligger kvar där en stund.

Det är en händelse som är liten i sitt omfång, den berör bara två av Sveriges 9,5 miljoner invånare, den är vardaglig och personlig.

Går att bortförklaras.

Men jag har professor Anna Wahls ord i färskt minne, det är i de små rummen som saker händer, som kön görs. Det är små, upprepade situationer som i förlängningen leder till skillnader i lön och villkor, som leder till att statistik av olika slag ser så olika ut när den delas upp i män och kvinnor.

På en konferens i januari som Delegationen för jämställdhet i arbetslivet ordnade presenterades tidigare offentliga utredningar om jämställdhet: Kvinnomakt­utredningen (1998), Jämställdhetspolitiska utredningen (2005), Kön och makt och statistik (2007). Anna Wahl berättade om Mansdominans i förändring (2007) och hon fick liksom de andra utredarna skicka med synpunkter till delegationen – som därför kallade konferensen Stafettpinnen.

Slående var hur ojämställdheten biter sig fast. Kvinnor utför i snitt sex år mer obetalt arbete i hemmen. Och får 3,6 miljoner färre kronor i plånboken under livet. Men framsteg görs också, främst där strålkastarljuset lyser starkast. Riksdagens könsfördelning från 1994 är kanske det tydligaste exemplet (som också visar att siffror inte är allt – många kvinnor trivdes inte och slutade).

I skuggan av blåslamporna går utvecklingen än långsammare. I det privata näringslivet, lokalt och regionalt, till exempel. Eller i arbetslivets alla små rum, utan insyn om nu inte en forskare råkar få tillträde.

Alla situationer som inte noteras i statistiken. Beteenden som upprepas. Stafetten som fortgår.

Små obetydliga saker, som en hand på en nacke.