Medlemmarna i det kultförklarade, revolutionära hardcorebandet Refused förvaltar engagemanget i nya karriärer.  De interna bråken var en av anledningarna till att Refused upphörde. Och osämjan fortsätter. När Refused nyligen mottog Regeringens musikexportpris/hederspris var inte alla överens.

– Vi skickar dubbla budskap genom att ta emot priset, anser Jon Brännström, gitarrist i Refused,.

Han hävdar att varken han eller gitarristen Kristofer Steen visste om att Refused tilldelats regeringens pris.

– Vi fick reda på det via tidningarna och Facebook, och det har aldrig varit någon intern diskussion i Refused om vi skulle ta emot priset eller ej. Personligen är jag starkt emot. Det hade varit bättre att säga nej till det, hålla vår egen presskonferens, kritisera och förklara varför vi inte vill beblanda oss.

Sångaren och låtskrivaren Dennis Lyxzén och trummisen David Sandström valde att göra sitt eget politiska utspel när de mottog priset av handelsminister Eva Björling (m) för att de ”under en längre tid bidragit till svenska musikexportframgångar och främjandet av Sverige i utlandet”.

Dennis Lyxzén tackade socialdemokratin för bandets framgångar:

– Utan studieförbund, ungdomsgårdar och levande kultursatsningar i Umeå hade vi aldrig stått här idag.

Eva Björling kontrade dock med att säga att ”om 15 år tackar man en moderatledd regering. Nu ser vi många goda framgångar som säkert kommer att föda nya framgångar”.

Men det var ju faktiskt så att det var kritik mot det kapitalistiska systemet, rasism på frammarsch och nedmontering av den svenska välfärden, som bidrog till att Refused bildades 1992.

I fokus stod hardcorepunk, marxistiskt budskap i revolutionära texter, feminism, djurrätt och straight edge, ett liv fritt från alkohol och droger. Efter framgångarna med de två första albumen This Just Might Be the Truth 1994 och Songs to Fan the Flames of Discontent 1996 hyllades Refused världen över. När nyskapande skivan The Shape of Punk to Come, med jazz och elektronika i hardcorepunken, släpptes 1998 fick den dock ett svalt mottagande.

Trötta på varandra och dåliga på konflikthantering upplöste medlemmarna bandet under USA-turnén 1998.

Under de 14 år som gått sedan The Shape of Punk to Come har intresset för skivan ökat och den ses idag som en milstolpe inom hardcoregenren. För att göra den rättvisa gjordes en tillfällig återföreningsturné 2012. Runt om i världen spelade Refused för utsålda hus och hyllades som rockstjärnor.

Hur förvaltar då medlemmarna i Refused engagemanget i nya karriärer?

Gitarristen Kristofer Steen som utbildat sig till operaregissör vid Operahögskolan i Stockholm och gör regidebut 28 mars 2012 i Norrlandsoperans uppsättning av La Bohème.

– Jag tar med mig erfarenheterna från Refused. Skalar bort sekelskiftsdammet i operan och hoppas göra den ovanligt energisk och dynamisk.

Gitarristen Jon Brännström, som hoppade av gymnasiet för att satsa på Refused, tar sin läkarexamen i sommar. Via Komvux och arbete som vårdbiträde inom geriatriken valde han att satsa på läkarutbildning. Han forskar även i genusfrågor inom äldrevården och anser att det råder uppseendeväckande skillnader i behandlingen av män och kvinnor.

– Jag vill kunna påverka och fortsätter kampen för utsatta grupper. Äldre är marginaliserade. Att man ser denna växande grupp som ett ekonomiskt börda är ett stort problem.

Dennis Lyxzén fortsätter som sångare och låtskrivare i Invasionen och AC4 och har en bok om Refused på gång.

David Sandström arbetar i olika musikprojekt och i maj 2013 presenteras hans musik/dans verk med Nomo Daco på Norrlandsoperans Made festival.

Refused hyllas även under kulturhuvudstadsåret i Umeå 2014. The Shape of Punk to Come får ny gestaltning i orkesterversion av tonsättaren och dirigenten Jonas Nydensjö och kommer att ingå i Norrlandsoperans satsning på åtta konsertprojekt. Refused sida vid sida med Beethoven alltså!

Yvonne Rittvall