En Ernst Wigforss-professur, en Inga Thorsson-professur och en Lars Furuland-professur. Inte på livstid, men inte heller bara en hederstitel, utan med utrymme för rejält arbete. Ett Karleby-seminarium på internet, en öppen Gunnar Myrdal-akademi, en Alva Myrdal-akademi. Vi har ju redan Palme-centret, som kan tjäna som föredöme. Jag tänker så här: istället för att bara se på när den högre utbildningen och forskningen förfaller inifrån skulle man kunna gripa in och stimulera nödvändiga sorters kunskapsproduktion som kommer att behövas, när den här nyliberala medeltiden en gång tar slut. Alltihop skulle kunna kallas för Brunnsvik, ja skulle kunna hålla till där.