Går över gränsen

På bron över floden Narva promenerar estländska arbetare hem efter dagskiftet på den ryska fabrik som tillverkar kabelmattor till koreanska Hyundais nya bilfabrik i S:t Petersburg.

Irina Choreva i estländska Narva tänker inte söka jobb i Sverige. När hon går till jobbet tar hon bron — till Ryssland.

– Jag har högre lön och bättre jobb än jag hade här i Narva. Och det är säkrare än att flytta till väst, säger hon.

Hon är en av 220 narvabor som varje dag tar sig över floden till koreanska Yura corporations kablagefabrik på den ryska sidan.

När hon började på fabriken för två år sedan var Estland hårt drabbat av finanskrisens efterverkningar. Men i storstaden S:t Petersburg, ett par timmars bilresa från Narva, var det högkonjunktur. Så är det fortfarande och den når ända hit till gränsen mot Estlands fattiga nordöstra delar.

– Efter gymnasiet jobbade jag i två och ett halvt år som receptionist på ett hotell i Narva-Jõesuu ute vid kusten. Där tjänade jag bara den estländska minimilönen, berättar Irina Choreva när vi träffas en vinterkväll utanför de glasdörrar som leder till Ryssland.

Den lagstadgade minimilönen i Estland är ungefär 2 500 svenska kronor före skatt. Den sätter inte bara golv utan också tak för lönen, särskilt i serviceyrken.

– När jag fick veta att det skulle bli en fabrik i Ivangorod på den ryska sidan sökte jag jobb där – och fick börja så fort den öppnade.

Över bron till Ryssland går hon till fots. Promenaden tar en timme från hennes lägenhet till fabriken. Själva gränspassagen går på en kvart.
Nu får hon nästan 3 500 kronor insatt på sitt konto varje månad när den ryska skatten är betald.

Många estländare lämnar landet. En undersökning med ett par år på nacken, gjord av Estlands socialdepartement, visar att fyra av tio övervägde att flytta utomlands för att få jobb. Men inte Irina.

– Jag vill inte flytta någonstans. Inte till Ryssland och inte till väst, säger hon.

Varför inte? I Sverige, Finland och Norge är lönerna mycket högre.

– Det är inte så säkert. Jag känner sådana som bor i väst och tjänar jättebra, men jag känner också sådana som måste ta svarta jobb. De har osäkra villkor och tjänar mycket mindre än vad jag gör i Ryssland.

Passkontrollen tar bara en kvart för Irina ­Choreva och andra Narvabor som varje dag pendlar till jobbet i ­Ryssland.

 

Trots att Irina Choreva är född i Narva och har bott där i hela sitt liv är hon inte estländsk medborgare. Det hindrar henne från att rösta i parlamentsval och från att söka många jobb.

I stället valde hennes föräldrar att begära ryskt medborgarskap åt henne när hon var barn.

– Och nu när jag skulle jobba i Ryssland var det jättepraktiskt. Jag är som vilken annan ryss som helst.

Det ryska passet gjorde att hon slapp ta hjälp av nordöstra Estlands näringslivsutvecklare Vadim Orlov.

Han har försökt få utländska företag att etablera sig i Narva ända sedan svenska Borås Wäfveri stängde textilfabriken Krenholm för drygt fyra år sedan.

Ett av de företag han försökte få hit ser han från sitt kontorsfönster. Det är just den blå Yurafabriken på andra sidan Narvafloden där Irina arbetar.

– Fabriken skulle ge 2 500 nya jobb och vi varnade dem för att lägga den på ryska sidan. Det vore bättre om de hade lagt fabriken här, säger Vadim Orlov.

Narva har sex gånger fler invånare än tvillingstaden på ryska sidan och högst arbetslöshet i Estland. I Ivangorod finns nästan inga arbetslösa alls. Koreanerna bestämde sig ändå för Ryssland, och har nu stora problem med att hitta personal.

– De har bara kommit upp i 1 500 ­anställda fast de importerar arbetskraft från Uzbekistan och Kazakstan.

I första hand var det meningen att Vadim Orlov skulle locka västföretag till Narva. Det gick inte så bra.

– Intresset är större från Ryssland. Det finns många skäl till det, säger han.

Ett är att det är nära, begripligt och hemtamt eftersom alla pratar ryska. Ett annat är att ryska företag är stabila.

– När det blir ekonomisk kris avstannar all verksamhet i väst eftersom företagen investerar med lånade pengar. Så gör inte ryssarna. De investerar egna pengar och är inte lika sårbara vid kriser.

Förmånliga skillnader i momslagstiftningen gör att ryska importbolag bygger terminaler och lager i Narva precis som de gör i Finland. Då är de också utom räckhåll för rysk korruption, påpekar Orlov.

– Men vi har en oslagbar konkurrensfördel mot finländarna. Vi har språket och historien. Vi såg samma filmer, sjöng samma sånger. Vi vet var vi har varandra.

När koreanska Yura fick svårt att rekrytera personal insåg de att Vadim Orlov hade haft rätt och bad honom om hjälp.

Kunde han inte locka fabriken till Estland, så kunde han kanske i alla fall locka estländare till fabriken?

Han startade bemanningsbolaget Baltic consulting som anställde personal i Narva och hyrde ut den på andra sidan floden.

De anställda betalar skatt i Estland där de också får sociala förmåner och pension.

Problemet är att avgifterna tar mycket av löneutrymmet. Anställda i Orlovs bolag får ut minst en tusenlapp mindre i månaden än Irina och de andra som arbetar direkt för det ryska bolaget.

Därför har allt fler slutat på bemanningsföretaget och tagit jobb direkt hos Yura.

– Men våra anställda får pension och sociala förmåner. De som är anställda i Ryssland får ingenting, säger Vadim Orlov.

Han uppskattar att bortåt 300 Narvabor pendlar över bron varje dag. Kanske 2 000 veckopendlar till jobb längre in i Ryssland, ingen vet säkert. Många är byggnadsarbetare som arbetar på ett jättelikt hamn- och industrikomplex i Ust-Luga, åtta mil från Narva.

– Allt kommer att behövas där, säger Vadim Orlov.

Det lär påverka både länet och själva S:t Petersburg där lönerna redan ligger mellan två och tre gånger högre än i Narva.

Vadim Orlovs bild bekräftas av Mati Ruul, rådgivare på Estlands kombinerade arbetsförmedling och a-kassa, som på nationell nivå har i uppdrag att skaffa fler jobb hit.

Han är övertygad om att suget från Ryssland kommer att rita om arbetslöshetskartan, där nordöstra Estland i somras hade 16 procents arbetslöshet.

– I Leningrads län på andra sidan floden är arbetslösheten nästan noll. Även om den fortfarande är hög i Narva kan det om bara två, tre år se helt annorlunda ut, säger Mati Ruul.

Vid årsskiftet hade arbetslösheten i Narva minskat till 12,5 procent, enligt Mati Ruul, som tror att intresset för att arbeta i Sverige eller Finland kommer att minska kraftigt.

– För välutbildade rysktalande är Ryssland ett mycket bättre alternativ. Lönen blir densamma eller högre, avståndet är kortare och språket inget problem.

Det gäller inte bara ryssar. Bilfabrikerna i S:t Petersburg behöver dessutom högkvalificerad personal som kan engelska och rekryterar från Sverige och Finland.

– Jag känner folk från Norden som lever ett gott liv i S:t Petersburg, säger Mati Ruul.

Den sortens export av kvalificerad arbetskraft till Ryssland har framtiden för sig. Han är mer osäker när det gäller lågt betalda tempojobb, som kabelmonteringen vid Yura corporation i Ivangorod.

Företagets svårigheter att rekrytera lokalt har gjort att två planerade etableringar av liknande fabriker har lagts på is under året som gått.
Hans kollega i Narva, näringslivsutvecklare Vadim Orlov, tror sig veta varför.

– Vill koreanerna ha mer folk i sin fabrik i Ivangorod så får de höja lönerna.

Det skulle inte Irina Choreva ha någonting emot. Men trots att hon inte har en aning om vad hennes ryska sjukpenning, föräldrapenning eller pension är värd den dag hon behöver den, är hon nöjd med sitt val.

Under tiden som Estland kämpat mot krisen har hon tjänat pengar i Ryssland och köpt en egen tvåa i Narva för 65 000 kronor. Nu hjälper hennes pappa till med renoveringen.

Hittar hon ett likvärdigt jobb i Narva kommer hon att överväga det.

– Framför allt om jag kunde spara tid varje dag genom att ha kortare väg till jobbet.

Men inte mycket har förändrats, tycker hon. Det är fortfarande svårt att få jobb i Narva.

– Och då är Ryssland bättre. Hellre det än att gå arbetslös här, säger Irina Choreva.

Börge Nilsson
Textra