Det finns en spricka i EU och de svenska facken vacklar fortfarande i hur de ska hantera kraven på en ökad integration.

”Antingen tar Europa det avgörande steget mot integration eller gör sorti från historien och sjunker ner i kaos” skrev författarna Umberto Eco, Salman Rushdie och Claudio Magris den 28 januari i år i en debattartikel som publicerades i flera europeiska tidningar.

Diskussionen om hur EU-ländernas framtida samarbete ska se ut blir en allt hetare fråga.

Även bland de svenska facken är frågan aktuell. Men några klar svar på om facken vill ha mer eller mindre av en gemensamma union finns inte.

– Vi diskuterar det fortfarande, säger Lise-Lotte Lenberg, LO:s internationella chef.

Inte heller TCO har några klara svar.

Ett konkret exempel på frågan är EU:s uppgörelse om en bankunion. 
Flera banker i Europa står vid ruinens brant. En krasch kan få allvarliga konsekvenser och leda till ökad arbetslöshet. Euroländerna har forcerat fram ett förslag om bankunion och beslutat om en gemensam banktillsyn. Dessutom diskuteras förslag om hur banker ska räddas eller avvecklas under en kris.

Sveriges finansminister Anders Borg är orolig för att svenska banker skulle få notan från Sydeuropeiska. 
Den principiella frågan gäller om Sverige ska förhala eller hota med veto för att få så förmånliga EU-uppgörelser som möjligt. För Spanien, med sina konkursmässiga banker, var frågan om en bankunion viktig.

– Om Sverige hade förhalat frågan hade jag förstått om spanjorerna blivit sura på oss. Att lägga in ett veto kan slå tillbaka mot oss själva senare, säger Göran Zettergren, TCO:s chefekonom.

Vad har detta då med facket att göra?

Jo, de stora EU-frågorna får en direkt inverkan på ländernas arbetsmarknad. När EU fattar beslut om ländernas banker eller budgetregler påverkas utrymmet för till exempel välfärdspolitik. När EU föreslår trepartsförhandlingar i EU-regi innebär det en förändring av grammatiken på arbetsmarknaden i EU.

Just nu är det en turbulent tid inom unionen. Det gör att det både har finns hot och möjligheter för löntagarnas organisationer. EU dras åt olika håll. I höstas använde José Manuel Barroso det i EU-sammanhang förbjudna F-ordet då han talade om tillståndet i unionen. F som står för federation eller ökad EU-integration.

Barroso ville se en mer sammansvetsad union där ekonomierna flätas samman med fler gemensamma regler. Samtidigt talade han om fördragsförändringar för att öka demokratin på EU-nivå.

För cirka tre veckor sedan var det den brittiska premiärministerns tur. 
David Cameron har en EU-kritisk opinion i sitt land och i ett tal så deklarerade han, tvärtemot Barroso, att Storbritannien vill ha ett spretigare EU. Det här båda händelserna har skapat en del möjligheter men även huvudvärk för de fackliga organisationerna i Sverige.

TCO:s Göran Zettergren har analyserat läget i sin rapport Svenska vägval som getts ut av Brysselkontoret som ägs av LO, TCO och Saco.

Något entydigt svar för hur facket ska se på ett tätare EU-samarbete vill han inte ge utan istället skissera några möjliga strategier som facken just nu diskuterar.

Dessa är:

1. 
Att verka för att gå med i EMU och den vägen försöka påverka EU:s integrationsprocess så att den inte hotar den svenska arbetsmarknaden.

2. 
Att hålla fast vid smörgåsbordsmodellen och att Sverige deltar i de projekt vi gillar och undvika det vi ogillar.

3. 
Att hålla Sverige utanför EU så mycket som möjligt.

4. Att ge upp EU-medlemskapet. Om Storbritannien och möjligen Tjeckien lämnar EU blir det svårt för länder som inte är med i euron att påverka politiska beslut.

En diskussion som tidigare fördes inom EU var ifall unionen skulle röra sig med en eller två hastigheter framåt. Göran Zettergren anser att det är en diskussion som förs på felaktiga grunder. Sedan euron infördes har det, enligt honom, funnits olika hastigheter för länderna inom unionen.

– Det talas om att EU inte är något smörgåsbord men det är helt fel. Det är precis vad det är. EU-länderna kan välja att vara med i euron och schengensamarbetet, säger Göran Zettergren.