Postmodern tolkning av påvens avgång

Den italienske filosofen och EU-parlamentarikern Gianni Vattimo förenar kristendom och politisk radikalism med ett kunskapsteoretiskt ställningstagande mot att det finns absoluta sanningar bortom tolkning och höjda över historien (”det svaga tänkandet”). På svenska finns bland annat en mycket läsvärd Nietzschebiografi.

Idag lanserar Vattimo den hittills intressantaste tolkningen av påvens avgång, nämligen att Ratzinger, som alltid har byggt sin tro på rationalitet, nu hamnat i en allvarlig troskris, och därför lämnar sitt ämbete för att genom denna gest visa kyrkan en annan väg.

”Det är genom att ta avstånd från all jordisk ’funktionalitet’ och därmed till slut visa evangeliets anarkistiska och genuint övernaturliga sida som kristendomen åter kan bli ett möjligt livsval för vår tids människor”, skriver Vattimo.

Det är inte bara ett skoj. Han är en av dem som bäst beskrivit motsägelsen mellan kyrkan som institution och kristendomens uppmaning till personlig befrielse. Och han ser välfärdssamhällets och demokratins framväxt som ett verk av den helige ande.

Dessutom är Vattimo en av dem som allra bäst förstått att en händelse får mening av hur samtiden och eftervärlden tolkar den – att förklaringarna alltid kommer i efterskott. Därför kan han med gott mod tillåta sig denna tänkvärda spekulation, som även innehåller det obligatoriska spåret om vad Jesus skulle göra ifall han kom tillbaka idag: Han skulle störta bort från Rom och liera sig med de mest utsatta i sina gamla hemtrakter.

Se länk till artikeln