Rökarna vädrades ut

Den omdiskuterade askkoppen utanför Vindelns kommunkontor. Fattar man beslut om att vidga den rökfria zonen kommer den att tas bort. Annat var det förr då rökarna satt och bolmade på sina rum och vid fikat.

 

Vid entrén till kommunhuset i Vindeln står två sparkar parkerade. Till vänster om trappan en översnöad svart askkopp med två fimpar nedtryckta. Med största sannolikhet kommer den att försvinna inom kort.

– Just nu diskuterar vi att vidga den rökfria zonen, säger Göran Dahle. Vi bedriver offentlig verksamhet. Ska då de som besöker oss behöva passera genom ett rökmoln när de kommer hit? Att ha en askkopp där är ju också en signal. En signal som säger att det ok att röka.

Göran Dahle är personalstrateg i Vindelns kommun med totalt 500 anställda, varav ett 50-tal tjänstemän på kommunkontoret. Västerbottniska Vindeln är en av Sveriges minsta kommuner, med låg arbetslöshet, låg brottslighet, en stabil medarbetarkår och prisbelönade skolor.

De som varit med länge kan berätta om hur det var när rökarna regerade, hur rökmolnen låg täta i fikarummet medan icke-rökarna hostade och teg. Och så i dag när det till och med diskuteras om Vindeln ska bli en tobaksfri kommun där en prilla under läppen förbjuds.

Vad var det som hände? Och när hände det?

De vi pratar med på kommunkontoret är överens om att förändringarna kommit de senaste 25 till 30 åren, en period då rökning förvandlades från någonting fullständigt självklart och till och med lite tjusigt – till en motbjudande och livsfarlig hantering som många ser ner på.

– De som rökte satt på sina rum och bolmade. Så var det i vart fall i början av 80-talet. En trappa ner fanns det två fikarum – ett för rökare, ett för icke-rökare. Och ingen vägg emellan. Rökrummet var en stinkbomb, minns Lena Nilsson i receptionen.

I den vevan kom kampanjerna och någon kommer ihåg att de anställda fick se en film som berättade hur farligt det var att röka.

– Det är så konstigt att tänka sig hur det var. Hur rökarna satt och rökte på flyget. Hur en man tände en cigarr när jag och min tjej fick in förrätten på den fina restaurangen i Umeå. Man rökte överallt. Det ser man ju i filmen om Palme som gått på tv, säger Lars Andersson, it-chef.

Men så började snaran dras åt kring rökarna, och icke-rökarna tillät sig att ha synpunkter. Marlboromannen fick lungcancer och organisationen A non smoking generation engagerade Gyllene Tider och hockeylandslaget i motkampanjer. Fikarummet med rökning stängdes och ett litet rökrum en trappa upp iordningställdes.

– Men när var det som det stängdes? Var det 1992 som rökarna fick gå ut på trappan, frågar sig en som var med då.

Flera minns kommunsekreteraren som slogs för alla fria individers rätt att röka. Men som gick med på ett vad och slutade. Och blev den mest hängivna motståndaren.

– När jag jobbade i Sundsvall var det till slut bara Irma som satt där ute på altanen och rökte under en byggfläkt, berättar en.

Rökarna blev allt färre, i Sverige och i Vindeln.

– I dag? Några yngre tjejer på socialen. Men annars är det inte många, säger Lena Nilsson.

I dag måste rökarna smyga iväg bakom kommunhuset när de ska till. Askkoppen vid entrén är inte för dem.

– Hur sträng man ska vara varierar. Det finns landsting som kräver att rökarna byter om när de ska ut och röka. Och byter tillbaka till sjukhuskläderna när de är klara. Visst! Varför ska patienterna drabbas av personal som röker? berättar Sofia Johansson.

I Vindeln har politikerna bett tjänstemännen utreda om man ska ta ytterligare ett steg, från rökfri till tobaksfri. Förbjudet med snus alltså.

– En tjänsteman som träffar folk här på kontoret och som har en stor prilla under läppen är inte så roligt. Men hur ska vi kontrollera det? Hur ska sanktionerna se ut? Och hur ska vi motivera dem som jobbar i snösvängen eller på avloppsverket att sluta snusa, frågar sig personalstrategen Göran Dahle – som själv snusar efter att han slutade röka för fem, sex år sedan.

Det är han som håller i anställningsintervjuerna. Hur ser han på en jobbsökande som luktar rök?

– Det möter jag nästan aldrig. Likaväl som man har en ren skjorta på sig när man söker jobb drar man inte i sig tre Marlboro innan man går in. Man gör det bara inte.

Rökarna har kanat socialt, menar många.

– Rökning har gått från något som var hippt till något man ser ner på. För 25, 30 år sedan var det ok att en byråchef rökte. Det är det inte i dag, säger it-chefen Lars Andersson.

Det finns dock fortfarande frizoner för rökarna: i hemmen.

Som i flera kommuner har hemtjänstpersonalen i Vindeln klagat över att de behöver utsättas för rök när de arbetar hemma hos folk. Men där kolliderar två principer. En som säger att arbetstagare har rätt till en rökfri arbetsmiljö – och en annan som säger att en person har rätt att göra som den vill i sitt eget hem. Och den senare har vunnit – hittills.

De andra frizonerna finns på Solhaga gruppboende i Vindeln – som räknas som bostäder.

– Vi försöker prata med dem som röker och få dem att gå ut på balkongen när de ska röka, säger ett vårdbiträde.

Maria Johansson, skoladministratör på Älvbrinkens skola, började jobba 1983 och har sett förändringarna:

– På 90-talet fanns det ju till och med rökrutor för eleverna. Och det fanns lärare som gick till rutorna och rökte med eleverna. Det tyckte jag var konstigt redan då. Nu måste de som röker gå bort dit där bussarna stannar, säger hon och pekar 50 meter bort.