Barnfetma? Nej, det är bara fint
”Tjockt är vackert” säger man i Italien om barn. Och det är en mentalitet som har svårt att försvinna.
En tredjedel av barnen i Italien är enligt statistiken klart överviktiga, och en sjättedel anses vara tjocka. I södra Italien är det så mycket som hälften av barnen som har några kilo för mycket.
Tv och tidningar talar ofta om hur farligt det är att vara tjock som barn, men det är ändå svårt att nå fram till föräldrarna. Vi har inga skolsköterskor som kan ta upp problemet, och få barnläkare talar med föräldrarna om att hålla nere vikten på barnen. Snarare tvärtom.
När sjuåringens helt normalviktige bäste vän gick till sin läkare, sa denne till mamman att hon inte skulle vara orolig även om pojken ”är alldeles för mager, det kan gå över av sig själv”. Och mamman, som inte alls var orolig innan, blev plötsligt osäker på om sonen verkligen var så normal som hon trott.
Alla barnläkare är visserligen inte sådana. Vår egen har aldrig pratat om våra smala söners vikt som något konstigt. Han brydde sig heller inte speciellt mycket om ifall de växte snabbt eller långsamt när de var nyfödda. Det gav mig och sambon något att stödja oss mot när släkt och bekanta stressade oss för att barnen inte såg ut som Michelingubbar.
Det finns en annan myt som är svår att få bukt med, och som kanske ger ännu större skador på sikt. Italienska föräldrar tror att antibiotika behövs så fort barnen blir sjuka, och de får stöd av barnläkarna.
Halsont med feber botas med antibiotika. Hosta botas med antibiotika. Diarré botas gärna med antibiotika. När influensan härjade här i december fick nästan alla mina barns klasskamrater antibiotika, utan att läkarna gjorde den minsta lilla bakteriekontroll.
Italien har numera EU:s största stammar med resistenta bakterier, men hälsovårdsministeriet lyckas ändå inte få ner användandet av antibiotika.
Att det inte är lätt att vara förälder, och att ängslan lätt sätter sina klor i en när barnen inte mår bra, vet väl de flesta av oss. I dag känner dessutom de flesta italienska föräldrar ångest när de tänker på hur framtiden kommer att se ut för deras barn: inga jobb, inga pengar till skolor, allt sämre sjukvård, låga pensioner.
Därför förstår jag föräldrarna som inte orkar bry sig om vikt och antibiotika. Om ingen tar tag i Italiens ekonomi på allvar kommer övervikten och resistenta streptokocker antagligen inte att vara deras barns största problem i framtiden.
Kristina Wallin
