Foto: Leif R Jansson Bild: Bertil Enevåg Ericson

Det är ett moraliskt problem att företaget går bakom ryggen på facket och försätter metallarbetarna i en utpressningssituation, säger Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare hos IF Metall.

 

IF Metall tänker stämma företaget Ålö Cylinder för brott mot kollektivavtalet. Det betyder i praktiken att Arbetsdomstolen kommer att avgöra om teknikavtalet tillåter krisavtal med sänkt arbetstid och sänkt lön.

I höstas ville Ålö Cylinder i Umeå att de anställda skulle omfattas av ett lokalt krisavtal med sänkt arbetstid och sänkt lön. Det var IF Metallavdelningen i södra Västerbotten som förhandlade för de 23 metallarbetarna.

Ombudsman Per-Erik Johansson berättar att facket sa nej till krisavtal med hänvisning till att kollektivavtalet inte tillåter det. Han berättar att företaget senare kallade till en förhandling om uppsägning av personal. Förhandlingen ställdes in för att alla de 14 på monteringen skrivit på individuella krisavtal, som sänkte arbetstiden med 20 procent och lönen 10 procent. Avtalet gällde mellan 8 oktober och 31 december förra året.

– Vårt kollektivavtal tillåter inte krisavtal. Och det är ett moraliskt problem att företaget går bakom ryggen på facket och försätter metallarbetarna i en utpressningssituation där de får välja mellan uppsägning och en sänkning av lön och arbetstid, säger Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare hos IF Metall.

Anders Weihe, förhandlingschef hos arbetsgivarna i Teknikföretagen, har en helt annan inställning.

– Lönen kan ändras både uppåt och nedåt om det sker frivilligt utan påtryckningar. Och det kan ske både individuellt och kollektivt. Det framgår av avtalet och av våra gemensamma kommentarer till teknikavtalet, säger arbetsgivarnas förhandlingschef.

Händelseförloppet beskrivs något olika av de två förhandlarna. Veli-Pekka Säikkälä säger att företaget med hot om uppsägning av sju av metallarbetarna tvingade igenom de individuella krisuppgörelserna. Arbetsgivarnas Anders Weihe säger att metallarbetarna själva föreslog krisavtal som ett alternativ till uppsägningar.

Fackets Veli-Pekka Säikkälä bygger sitt ställningstagande på avtalets övergångsbestämmelser som just nu innebär en ovillkorlig löneförhöjning på 3 procent som infördes i februari förra året och att arbetstiden enligt avtal är normerande. Dessutom hänvisar han till mbl:s paragraf 27, som säger att parter med kollektivavtal inte kan komma överens om något som bryter mot kollektivavtalet.

– Det här är inga frivilliga individuella överenskommelser utan de har tillkommit under hot om uppsägning. Ett argument är att alla överenskommelser ser precis likadana ut och det är ett klart tecken på att det inte skett frivilligt, säger Veli-Pekka Säikkälä.

Teknikföretagens Anders Weihe anser att det handlar om en frivillig förändring av lönen under en kort tid. Dessutom har de anställda arbetsbefriats från 20 procent av sin arbetstid. Och han hänvisar till teknikavtalets paragraf 10 och parternas gemensamma kommenterar till avtalet. Och bakom detta finns en överenskommelse från 1923 som säger att lönen kan ändras om det sker frivilligt och utan tvång.

När det gäller fackets argument om lönehöjning hänvisar han till att krisavtalet innebär en frivillig ändring av lönen och att nu, efter att krisavtalet löpt ut, har metallarbetarna en lön där den 3 procentiga höjningen ingår. Han håller med om att arbetstiden är normerande enligt avtalet, men inget har ju skett med arbetstiden – de anställda har bara varit arbetsbefriade en del av veckan under en kortare tid. När det gäller Veli-Pekka Säikkäläs hänvisning till mbls paragraf 27 hänvisar Anders Weihe åter till att det skett frivilliga förändringar av lönen och det är möjligt enligt kollektivavtalet.

I början på veckan strandade de centrala förhandlingarna. Där krävde facket skadestånd av Ålö Cylinder för avtalsbrott. Kravet gick ut på att de anställde skulle få ersättning för den uteblivna lönen och för kränkning och att facket skulle ha pengar för avtalsbrottet. Förhandlingarna slutade dock i oenighet.

Och nu har facket bestämt sig för att stämma företaget till arbetsdomstolen. IF Metall har dock tre månader på sig att formulera sin stämning.

Krisavtal och förkortad arbetstid

Våren 2009 enades IF Metall och Teknikföretagen om ett tidsbegränsat avtal som gjorde det möjligt för lokala parter att ingå krisavtal med sänkt arbetstid och sänkt lön. Sedan dess har facket hävdat att det inte är möjligt att sluta lokala krisavtal utan ett sådant centralt avtal medan arbetsgivarna i Teknikföretagen ansett att lokala krisavtal är möjliga utan någon särskild central överenskommelse.

Tjänstemännen i Unionen och Sveriges Ingenjörer accepterade lokala krisavtal utan något centralt avtal som öppnade för sådana avtal. I höstas uppmanade Unionen sina klubbar att säga nej till lokala krisavtal och istället vänta på regeringens förslag om korttidsarbete.

Avtalen på SSAB, som slöts i slutet på förra året, om kortare arbetstid och sänkt lön är något annat än krisavtal enligt IF Metall för att det finns ett löfte om att betala tillbaka den sänkta lönen och det ska ske genom en extra utbetalning från vinstdelningssystemet när företaget går bättre. Stålarbetarna omfattas heller inte av teknikavtalet utan de har stål- och metallavtalet.

Korttidsarbete

Regeringen har arbetat fram ett förslag om korttidsarbete som just nu är ute på remiss. Förslaget går ut på att företag i särskilt djupa ekonomiska kriser ska kunna sänka arbetstid och lön för att undvika uppsägningar. Tanken är att kostnaden ska delas mellan staten, företagen och den enskilde. Regeringens förslag innebär att lönesänkningen som mest ska kunna vara 20 procent och att staten som mest ska stå för 20 procent av lönekostnaden.
Det hela började med ett gemensamt förslag från fack och arbetsgivare inom industrin. I deras förslag var det statliga stödet större – som mest 30 procent av lönen.