»En hjälp alla borde få«

– Cancern har givit mig ett annat perspektiv på livet. Nu ser jag tydligare vad som är viktigt och mindre viktigt, säger Per Lindqvist.

När Per Lindqvist fick cancer blandades rädsla för sjukdomen med oro för om han skulle få ersättning. Ett knappt år senare har han bara lovord för försäkringskassan.

Februari 2012. Per Lindqvist, försäl­jare på Fazer Konfektyr, reser runt och träffar kunder. Han tycker om sitt jobb, och trots att kroppen känns märkligt sliten arbetar han för fullt. Tills han en dag insjuknar tvärt.

– Jag var ute och jobbade när det hände. I ett slag blev jag så dålig att jag måste ställa bilen.

Per Lindqvist läggs in på Centralsjukhuset i Kristianstad, där det upptäcks att han har skyhöga nivåer av vita blodkroppar. 45 år ung, med en son och en dotter i tonåren, får han diagnosen kronisk myeloisk leuke­mi. En livshotande sjukdom.

– Jag tänkte på mina mostrar, som jag aldrig har träffat. De dog i leukemi i ungefär min ålder. Man blir väldigt rädd när man inte vet om man ska få leva eller inte.

– Samtidigt var jag skraj för kontakten med försäkringskassan, efter allt man har hört om utförsäkringar och människor som blir utan ersättning.
Ganska snabbt berättar läkarna att det numera finns bra behandling mot leukemi. Cellgifterna visar sig bita, de vita blodkropparna blir färre. Priset är biverkningar, främst värk och svår trötthet.

Efter två och en halv månads sjukskrivning vill Per Lindqvist sälja godis igen, och fram till semestern 2012 arbetar han på halv­tid. Efter sommaren går han upp till 75 procent.

– Jag var taggad. Jag har ju alltid jobbat.

Men cellgifterna har tagit på kroppen. Efter en och en halv vecka är Per Lindqvist helt slut. Han är hemma i tre veckor och sover mycket. I september börjar han arbeta på halvtid igen.

– Och nu i januari har jag gått upp till 75 procent. Även om jag blir trött trivs jag med att jobba. Det är allt det sociala, alla trevliga kunder … Jobbet är en stor del av livet.

Innan han blev sjuk kunde Per Lindqvist tänka att om han plötsligt fick en allvarlig sjukdom, så skulle han passa på att resa och göra en massa annat.

– Men så fungerar man inte när man blir sjuk. Man vill bara vara med familjen, och pussla ihop vardagen.

Sjukskrivningen har varit viktig för att det ska lyckas. Per Lindqvist är ”jättetacksam” för att han har fått arbeta på halvtid när han har behövt det.

– Jag har haft väldigt bra kontakt med min handläggare på försäkringskassan. Det har känts tryggt att ringa varenda gång.

– Cellgifterna slår väldigt olika. En del kan inte arbeta alls, andra orkar på heltid. Jag har mötts av stor förståelse. Just att de har två handläggare som har hand om alla cancerpatienter tror jag är viktigt.

Per Lindqvist är också tacksam för att han har blivit så väl omhändertagen på Centralsjukhuset i Kristianstad, och för den cancerkurs som han och hans fru har gått. Den arrangerades av Fenix, landstingets enhet för cancerrehabilitering.

– Att få ställa frågor till läkare, och att träffa andra patienter och anhöriga, har varit ett fantastiskt stöd.

Per Lindqvist var först tveksam till att bli intervjuad om sin sjukdom. Men det stöd han har fått från sin personliga handläggare på försäkringskassan, och från personalen på Fenix och Centralsjukhuset, har varit så bra att han vill berätta om det. När försäkringskassan gång på gång kritiseras för fyrkantiga beslut vill han bidra med en annan bild.

– Jag är väldigt nöjd. Den hjälp jag har fått borde alla cancersjuka få.