Varselvågens förlorare

Varselvågens stora förlorare är inte de som får sparken nu. De stora förlorarna är de som redan är arbetslösa sedan länge. De står längst bak i kön till de nya jobben. Och de blir allt fler.

Fler deltar i åtgärder nu än under de värsta krisåren på 90-talet. Det är utgångsläget inför två svåra år på arbetsmarknaden med ytterligare drygt 45 000 arbetslösa, enligt Arbetsförmedlingens prognos.

Oscar Ernerot, ombudsman på LO, ser ökningen som en konsekvens av den försämrade a-kassan.

– Avståndet till arbetsmarknaden blir längre när mycket tid och kraft måste ägnas åt att överleva ekonomiskt i stället för åt att söka jobb, anser han.

Under 90-talskrisen noterades som mest drygt 600 000 arbetslösa. Dit är det en bit kvar. 403 000 var arbetslösa i december.

Men antalet som deltar i åtgärder är fler nu än då. I arbetsmarknadsrapporten 2012 räknar Arbetsförmedlingen med 295 000 deltagare i åtgärder 2011. Det är 32 000 fler än 90-talskrisens toppnotering från 1995. Då har Arbetsförmedlingen använt en bredare definition än den gängse.

Med den vanliga definitionen är antalet deltagare ”bara” på väg mot 90-talets toppnoteringar. Antalet i åtgärder beräknas öka från 187 000 till 202 000 mellan 2012 och 2013.

Till det kommer ytterligare 118 000 arbetslösa som deltar i kommunernas parallella arbetsmarknadspolitik. En del av dem deltar i Arbetsförmedlingens program – men runt två tredjedelar är kommunernas egna deltagare.

– Det ligger i kommunernas intresse att få ut dem i jobb för att hålla nere kostnaderna för försörjningsstöd, säger Tor Hatlevoll som arbetar med arbetsmarknadsfrågor på Sveriges Kommuner och Landsting.

122 000 arbetslösa fick socialbidrag under 2011. Det är nästan hälften av alla vuxna som får socialbidrag. Kommunerna betalade ut runt fem miljarder till arbetslösa 2011. Samma år delade 286 000 arbetslösa på 13,1 miljarder i ersättning från a-kassan. 1997 kostade a-kassan tre gånger så mycket.

1998 ändrades lagen. Då infördes arbetsplikt för unga under 26 år med socialbidrag. Nu är nästa ändring på gång: arbetsplikt för alla med socialbidrag.

– Lagen anpassas så att den stämmer överens med verkligheten. Jag tycker att det är bekymmersamt att samhällets yttersta skyddsnät beläggs med krav på motprestationer, säger Eva Mörk, professor i nationalekonomi i Uppsala.

I september var det bara 37 procent av alla arbetslösa som fick a-kassa, hälften så många som 2004. Utöver skärpta regler är en viktig förklaring att allt fler går arbetslösa allt längre och därmed blir utförsäkrade.

Före 90-talskrisen fanns det inte många långtidsarbetslösa i Sverige. Nu blir de snabbt fler. I november hade 70 000 gått utan jobb i mer än två år – en tredubbling på tre år.

Antalet ökade redan före varselvågen. I år och nästa år ökar siffrorna snabbare. Arbetsförmedlingens jobbprognos varnar för ”en stor risk för att antalet arbetslösa med långa tider utan arbete ökar kraftigt, i synnerhet inom de grupper som redan har ett svårt utgångsläge på arbetsmarknaden”.

Varselvågens stora förlorare är inte de som blir av med jobbet här och nu. De flesta av dem får nya jobb. De stora förlorarna är de som har gått arbetslösa länge. De hamnar ännu längre bak i kön.

Här finns huvudförklaringen till att så många deltar i åtgärder. De som nyss har blivit arbetslösa är inte Arbetsförmedlingens problem. Trygghetsstiftelsen TSL tar hand om arbetarna och Trygghetsrådet tar hand om tjänstemännen med jobbcoachning och cv-skrivande. Det har facken och arbetsgivarna förhandlat fram.

Först efter 300 dagar, eller 90 dagar för ungdomar, tar Arbetsförmedlingen vid. Det börjar med mer av cv-skrivande och jobbcoachning och fortsätter med andra åtgärder. De som har otur blir slutförvarade i fas 3.

Sedan något år finns ett undantag från den här regeln. Arbetsförmedlarna har fått en sorts verktyg för att hitta dem som löper risk för att bli långtidsarbetslösa. De ska få snabba åtgärder.

Många ungdomar och utrikes födda med socialbidrag hamnar i stället på kommunernas arbetsmarknadsenheter.

De här kommunala ”arbetsförmedlingarna” öppnade under 90-talskrisen. Då var det Arbetsförmedlingen som skickade dit ungdomar. Nu är två tredjedelar socialbidragstagare som kommunerna vill ha ut i egen försörjning.

– LO vill inte ha någon kommunal arbetsmarknadspolitik. I stället vill vi ha central arbetsmarknadspolitik med regional anpassning. Den som är arbetslös ska kunna lita på att insatserna är lika bra oavsett kommun, säger Oscar Ernerot.

• Två år utan jobb kostar på