Nej, jag tycker inte om nyårsafton.

Detta pretentiösa firande då ingen normal festmat duger, allt annat enklare än ostron på bordet skapar en känsla av misslyckande, med fina klänningen och skor med höga klackar som skaver, champagne, och åh: Vi måste hinna ut och se raketerna – vars färgsprut ser exakt likadant ut som förra året.

Och nedräkning och pussåkram, allihop vid rätt klockslag. Lite genant om man inte hällt i sig tillräckligt mycket champagne för att passera gränsen till gråtmilt hycklande – vafin du e.

Jag känner bara vemod.

(Tacka vet jag påsken.)

Men året har gått och behöver sammanfattas nyktert och osentimentalt. Missa inte vår redigerare Annika Olssons årskrönika på sidorna 14 och 15, här kommer min egen:

Mest befarat: Saab gav upp. Som vi hade hoppats på motsatsen.

Största orättvisan: EU:s behandling av folket i Grekland och Spanien. Dubbel bestraffning. Som DN:s politiska redaktör Peter Wolodarski uttryckte det: en svältkur för de svältande.

Kaxigast: Folket i Grekland och Spanien. Demonstrerade en sund motvilja att låta sig kuvas av skammen.

Morgontidigast: Arbetet, som dimper ned hos läsarna med morgontidningarna, då nyheterna är som fräschast och kaffet smakar bäst.

Mest utbytta: Arbetarrörelsens ledare.

Populärast: På arbetet.se regerade vår nya krönikör Torun Carrfors och slog läsarrekord.

Mest förändringsbenägen: LO-Tidningen som döpte om sig till Arbetet.

Populäraste frasen: ”Eller hur?!” – gissa vem?

Största åsiktsmaskinen: Arbetets ledarskribent Martin Klepke vars ledare Facebook­delas och twittras om i aldrig sinande ström.

Mest överraskande: Jan-Henrik Sandbergs schackmatch mot Arbetets reporter Erik Larsson. Blodigt allvar rådde vid brädet.

Minst överraskande: Arbetsgivarna anser att LO:s avtalsnivå är ansvarslös. Hur låg är den ansvarsfulla nivån?

Mest typiskt: Mäns löner drar ifrån kvinnors löner.

Bästa medlemsrekryteringen: 200 hushållsarbetare har gått med i Kommunal.

The same procedure as last year: Snö, inställda tåg, Almedalsrekord, lågkonjunktur, SD ökar, KD minskar, dödsskjutningar i USA, föga uppmärksammade naturkatastrofer i Asien. Och jag kommer som vanligt att antifira nyår i tv-soffan med goda filmer, hämtpizza och öronproppar som skydd mot det förbenade smällandet där ute.

Så småningom önskar jag er alla en glad påsk!