Jag använde mig också av ruttjänster hemma en kortare tid. Men det blev så jobbigt att för-städa innan städerskan kom (bakgrund: arbetarklass – nähä?) så jag gav upp alltihop.

I debatten om rut framställer förespråkarna ofta kritikerna som motståndare mot själva jobbet, och i förlängningen som förringande av dem som utför jobbet. Städarna – gör inte de ett fullgott jobb, vad är det för människosyn?

Men kritiken handlar inte om det. Att städa är en konst, som kräver mångårig erfarenhet för att fulländas. När min mamma levde var mitt hem putsat som ett dockskåp, varje tidningshög låg linjerät och blommorna matchade fruktkorgen, två gånger om året. När mamma besökte oss och bara liksom la sin vänsterhand över dammiga hörn och skräpiga bänkar. Många år som huvudansvarig för hus och hem hade lärt henne.

Det handlar om vad skattepengarna ska gå till. Varför ska staten skapa behov som kanske inte finns? När äldrevården går på knäna och svenska skolan snart är sämst i världen. När staten subventionerar genom skatteavdrag är det en signal från samhället om vad som är viktigt. Att vi högavlönade i Stockholms innerstad har bonade golv gagnar ingen.

Missa inte vår serie om hushållsarbete.

När jag tatuerade en liten sak på ena armen för tio år sedan klev jag in i en kolsvart källare där hårdrocken dånade och all personal var klädd i svart skinn, hade helskägg och hela huden full med ringar plus kedjor dinglande från knän och axlar.

Just den dagen var jag av en ren slump helt klädd i rosa. Pep, som den lilla person jag kände mig: ”Gör det ont?” ”Värre att föda barn”, brummade ett snällt svartklätt nålproffs.

Jag hade känt mig mer hemma på den feministstyrda tatueringssalong som Sandra Lund skriver om. Där jobbar Erika Guwallius med sina kvinnliga kolleger i en miljö som verkar trygg och mysig.

Det påstås ofta att det är svårt för arbetsgivare i Sverige att göra sig av med anställda. Säg det till Fadime Kuzey. Hon blev uppsagd på grund av en arbetsskada i tummen. Från Coop som har 7 000 anställda. Arbetsdomstolen godkände uppsägningen. Det fanns alltså inte en enda omplaceringsmöjlighet på detta stora företag.

Det absurda är att Försäkringskassan inte anser att skadan som Fadime har i tummen inte är någon skada – egentligen.

Läs om Fadime Kuzeys kamp mot Moment 22.