Parterna kommenterar domen
Fadime Kuzey fick en belastningsskada i ena tummen efter 15 års heltidsarbete i kassan på Konsum. Hon fick avslag på sin anmälan om arbetsskada från Försäkringskassan. Ett beslut som senare fastställdes även av länsrätten, kammarrätten och regeringsrätten.
2011 fick hon sparken på grund av samma skada. Den här gången gick hon till Arbetsdomstolen, som fastslog att arbetsgivaren inte gjort något fel.
Så här kommenterar parterna domen:
Sven Rosqvist, förbundsjurist på arbetsgivarföreningen KFO och Coops ombud:
– Det här är ingen seger som vi jublar åt, jag känner snarare lite sorg att vi inte lyckades lösa frågan på annat sätt. Domstol är inget bra sätt att lösa den här typen av konflikter på. Lagen blir lätt fyrkantig när man ska ge ett digitalt svar i form av ett ”ja” eller ”nej” – finns det saklig grund för uppsägning eller finns det inte.
– Visst har arbetsgivaren ett långtgående ansvar i rehabärenden, men någonstans finns en gräns. Vi försökte att lösa frågan genom förlikning, men tyvärr utan att lyckas. Normalt sett brukar vi och Handels vara duktiga på att förhandla fram lösningar, men denna gång lyckades inte parterna nå ända fram.
– Det går inte att dra några generella slutsatser av domen. Rehabärenden innehåller ofta en mängd svårbedömda frågor och varje fall är unikt.
Birgitta Lind, advokat och Handels ombud i Arbetsdomstolen:
– Jag tycker det är en dålig dom, förutom att den är fel i sak så är den också dåligt skriven. Det är många av mina juristkollegor som blivit upprörda. De förstår inte domen.
– Med tanke på hur man arbetade i kassan förr borde det vara ganska klart att hennes skada är en arbetsskada.
– Enligt Coop kunde hon inte utföra de arbeten som fanns på arbetsplatsen. Vi åberopade både omplaceringsskyldigheten enligt arbetsmiljölagen och anställningsskyddslagen. Jag tycker det är märkligt att man inte fördjupade sig i fackets argument.
Thomas Holm, ombudsman, Handels:
– Domen är väldigt olycklig och konstig. Jag kan inte förstå att en så stor arbetsgivare som Coop inte kan omplacera någon som har ett så förhållandevis litet arbetshandikapp.
– Man urholkar arbetsmiljölagens krav när det gäller arbetsgivarens ansvar för arbetsanpassning och rehabilitering.
– Hon kan ha fått intrycket att facket inte vill driva hennes sak till en början, men faktum är att ärendet pågick hela tiden och stämning lämnades in efter lokal och central förhandling. Hennes anmälan till DO pågick vid sidan om.
Läs mer om fallet: