Det finns en ”bubblare” bland årets avtalskrav. Lite i skymundan har facken inom industrin formulerat sig kring inhyrning av arbetskraft på ett sätt som fått arbetsgivarna att reagera.

Under rubriken Trygghet i anställningen skriver facken: ”Inhyrning av arbetskraft fyller en funktion på arbetsmarknaden, men ska inte användas för att lösa ett permanent arbetskraftsbehov och inte heller komma ifråga när det finns arbetstagare med företrädesrätt till återanställning.”

Skrivningen har ingen framskjuten plats i avtalsplattformen, men den svävar som en skugga över kravlistan – och den oroar arbetsgivarna. Något preciserat krav på hur, när och i vilken utsträckning inhyrning bör begränsas finns inte.

Men enbart det faktum att frågan än en gång finns belyst i en avtalsplattform visar hur svår och olöst problematiken är. Trots alla ansträngningar och olika avtalskonstruktioner som gjordes förra gången inhyrning var på tapeten finns en fortsatt oro och irritation ute på arbetsplatserna.

Då handlade det i första hand om försök att begränsa inhyrning när tidigare uppsagda har återanställningsrätt. Nu är inhyrning av arbetskraft över huvudtaget föremål för fackets granskning.

Vid flera tillfällen har lokala facklubbar inom industrin uttryckt sitt missnöje med utvecklingen, och försökt formulera krav som begränsar eller förhindrar inhyrning. Senast var det Volvo lastvagnar i Umeå som oroades över att företaget hyrde in arbetskraft på bekostnad av tillsvidareanställningar.

De senaste åren har inhyrning av arbetskraft ökat snabbt och påtagligt inom industrin. Mellan 2008 och 2011 fördubblades andelen inhyrd personal i industrin – från fem till tio procent.

Det innebär en europeisering av mönstret för anställningsformerna i industrin. Tidigare har användningen av inhyrd arbetskraft varit begränsad. I stället var tidsbegränsade anställningar vanliga.

Bakom det förändrade mönstret finns krav på ökad flexibilitet hos det inhyrande företaget.

Med inhyrning uppnår företagen maximal anpassningsförmåga. Upp- och nedgångar pareras enklare än med tidsbegränsade anställningar. De kan inte avvecklas lika snabbt som inhyrd personal.

Att frågan om inhyrning dyker upp i avtalsplattformen är därför inte överraskande. Någon avtalad lösning är inte att vänta i vinter. Men förhoppningen hos facken är att signal- eller symboleffekten ska räcka för en annan utveckling än dagens.