Sju olika människor som anmälde till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering fick svaret att deras fall avslutats. Inget ovanligt i sig. Men vad myndigheten inte berättade var att fallen legat för länge för att överhuvudtaget kunna prövas.

Samtliga sju fall handlade om människor som ansett sig ha blivit diskriminerade på grund av hudfärg eller etniskt ursprung på arbetsmarknaden. Flera av dem har haft tillfälliga anställningar eller sökt jobb. Och de anmälde sina respektive fall till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering under 2008.

Samtliga fick så småningom svaret att deras fall avslutas för att det saknas bevis.

Naiti del Sante, som var jurist på myndigheten då, har skrivit en text till tidskriften Bang om hur ärendena bemöttes. Enligt henne var formuleringen ett svepskäl för att ombudsmannen inte rett ut ärendena innan preskriptionstiden löpt ut.

– Det grövsta är inte att man preskriberade ärendena, utan att man ljög för anmälaren. Dessutom med vetskapen om att det handlar om resurssvaga personer, säger Naiti del Sante.

Ärendena utreddes av en och samma handläggare som i dag har gått i pension. Ulrika Dietersson var chefsjurist på dåvarande Ombudsmannen mot diskriminering, och arbetar i dag kvar på vad som numera heter Diskrimineringsombudsmannen (DO).

Hon säger att hon inte minns exakt hur fallen såg ut, men anser inte att man ljög från myndighetens sida. Utan att fallen skulle ha avslutats hur som, och att myndigheten sällan informerar anmälare om tider för eventuell preskription med undantag för om det blir väldigt bråttom.

– Det stora felet är att de blev preskriberade. Handläggaren hade inte koll på tiderna. Och som chef hade jag inte kontroll över att den här personen inte hade den kollen. Det borde jag ha haft, och det är stora misstaget.

Enligt den nya diskrimineringslagen som började gälla 2009 kan DO avbryta en preskription när det gäller diskriminering som rör arbetslivet.

– Det ger oss bättre förutsättningar, vi har mer tid att göra ett grundligt arbete. Handläggarna vet så klart att man måste hålla koll på preskriptionsfristerna. Och som chef måste man så klart ha förtroende för utredaren, men också ha koll på att man räknat på vilket preskriptionsdatum som gäller. Det är sådant man lär sig som chef hela tiden.