Att vara kvinna i Egypten är att vara trakasserad. Grundarna av Harassmap beslöt sig för att ta saken i egna händer.

Wow, så du bor i Kairo nu! Hur trivs du? är en fråga jag ofta får av vänner.

Och en fråga jag har dubbla känslor inför. Svaret blir oftast att framhålla de positiva sidorna: Det är en bubblande, spännande stad med 20 miljoner invånare. Man kan se pyramiderna på håll och det är extra häftigt att vara där just nu, i denna postrevolutionära era. Men sedan kan jag inte låtsas längre:

”Det är tufft att vara kvinna här. Jag blir sexuellt trakasserad så fort jag sticker näsan utanför dörren.”

Delvis handlar det om att jag sticker ut som västerlänning, trots försök att klä mig konservativt. Men det spelar ingen roll vilka kläder man bär, enligt organisationen Harassmap. Dess undersökning visar att 80 procent av alla tillfrågade kvinnor blivit sexuellt trakasserade, även de med niqab – heltäckande svart slöja som bara visar ögonen.

Det brukade inte vara såhär. För 20 år sedan var gatubilden helt annorlunda i Kairo, nästan inga kvinnor var beslöjade och om någon blev sexuellt ofredad på gatan så jagade en mobb snabbt ikapp den skyldige och rakade av honom håret. I dag är trakasserierna en del av vardagen. Män som klär av en med blicken, fäller kommentarer, ropar saker eller slår följe. Inte minst i folksamlingar som de senaste veckornas jättedemonstrationer på Tahrirtorget.

”Jag låtsas som det regnar. Annars får de bara vatten på sin kvarn”, suckar Kairobon Wafaa Alsabagh uppgivet.

Så resonerar de flesta. Men icke Rebecca Chiao, en amerikanska som för fyra år sedan fick nog. Hon startade Harassmap.org, en sajt där kvinnor kan rapportera ofredanden. Deras berättelser dyker upp på en karta över staden. En gång i månaden traskar Harassmap ut med drygt 300 volontärer i olika stadsdelar för att tala med människor om frågan. De använder kvinnornas berättelser som exempel på vad som hänt i kvarteren och har en öppen, icke-skuldbeläggande dialog med lokalborna om hur trakasserierna kan bemötas.

”Vi ville bryta tystnaden”, säger Rebecca Chiao när vi möts på en transportkonferens anordnad av Världsbanken.

Hon är där för att ta upp ett annat problem: att hälften av de trakasserade kvinnorna har blivit ofredade i kollektivtrafiken. Nu vill Harassmap utbilda busschaufförer om problemet. Tanken är att de ska säga ifrån om de märker att en kvinna blir ofredad i deras fordon. I gengäld får de klistermärken som markerar att bussen är ”säker” för tjejer.

Jag ser fram emot resultatet.

Hanna Sistek