Från hembiträden till hushållsarbetare

Då och nu. 1938 demonstrerade hembiträdena i Stockholm. Deras krav på åtta timmars arbetsdag genomfördes inte förr­än på 1970-talet. Och någon fackförening blev inte av. I slutet av november i år håller Kommunal konferens om hushållsarbete, där bland annat  arbetsrättsjuristen Catharina Calleman medverkar.

JOBBA HEMMA HOS del 2. Under oktober anslöt sig 214 nya hushållsarbetare till Kommunal. Siffran kan tyckas obetydlig – men den är historisk. Och resultatet av ett nytänkande kring ett osynliggjort yrke.

Det är slutet av november och det blåser snålt utanför takfönstren i Kommunals konferenslokal. Kommunikatören Ellinor Perlefelt berättar om höstens arbete för att hitta hushållsarbetare. Annonser, liksom förfrågningar på Facebook och Twitter, ledde till att telefonen ringde en hel vecka. Förutom personer till de två avtalsdelegationerna gav nytänkandet en lista med ”goda ambassadörer”.

– Det är fantastiskt, jag är salig, säger Lena Ezelius, en av 30-talet deltagare på seminariet, och inleder vad som blir en spontan applåd.

Hon är ordförande för sektionen Gullmarsplan i Stockholm, och liksom de flesta andra deltagarna lokalfackligt engagerade i Stockholms län, och har hushållstjänstebranschen som medlemsgrupp.

Därmed inte sagt att de har haft kontakter med medlemmar. Många har försökt utan större framgång. Andra har inte försökt.

Eftersom varken fack, forskare, eller Skatteverket har någon vidare koll på branschen är det också svårt att säga hur hög den fackliga anslutningsgraden är. Olika bedömare landar någonstans mellan fem och tio procent. Också hemserviceföretagarna är i låg grad organiserade.

För ett år sedan kunde eller ville inte Kommunal uppge något medlemstal för branschen. I dag finns en branschansvarig ombudsman, Anita Lundberg, och nu gör kommunikations-, organisations- och förhandlingsavdelningarna riktade insatser mot gruppen.

Medlemsantalet ligger strax över 1 000 personer, vilket inte är många i en bransch som växt explosionsartat sedan rutavdraget infördes 2007.

Men den sista månadens 25-procentiga ökning inger hopp internt.

Det finns anledningar till att hushållsarbetarna inte är en naturlig del av fackets medlemskår.

– Vi har ju varit kritiska, säger ombudsman och organisationsutvecklare Jenny Hammenstig Lundgren: Vem vill gå med i en organisation som de uppfattar ”inte gillar mitt jobb”?

Det finns en historik som inte går att bortse från. Den ena tråden handlar om faktiska förhållanden: en yrkesgrupp med usla arbetsvillkor, glömd och osynlig genom historien, ett kvinnojobb med låg status. Den andra handlar om synen på jobbets roll i samhället och huruvida staten ska sponsra branschen: den så kallade pigdebatten, som blossade upp på 1990-talet i Sverige och kanske inte riktigt har lagt sig än.

När förslaget om avdrag för hushållstjänster väcktes av nationalekonomen Ann-Marie Påhlsson (senare moderat riksdagsledamot) under Almedalsveckan 1993, hade hushållsarbete i princip varit borta från svensk arbetsmarknad sedan mitten av 1970-talet. Minskade inkomstskillnader hade gjort det för dyrt för stora grupper att betala för tjänster i hemmet.

Reaktionerna mot förslaget blev starka. LO-ekonomen Villy Bergström varnade för en återgång till ”pigsamhället”, och debatten var i gång. Kommunals dåvarande ordförande Lillemor Arvidsson varnade för nya klassklyftor, att nya ”pigtjänster” skulle innebära en återgång till klassamhället.

Några år tidigare hade liknande avdragsförslag förts fram i Danmark. Där sågs det som ett relativt obetydligt ekonomiskt förslag, och det tog inte mer än tre år innan lagen om ”statstilskud til hjemmeservice” trädde i kraft 1994. Senare infördes ett avdrag också i Finland och Norge. Men där, liksom i Danmark, kom förslagen från socialdemokratiskt håll, vilket enligt forskning underlättar genomförandet av reformer som inte anses främja jämlikheten.

Liknande skatterabatter har också införts i Frankrike, Tyskland, Belgien och Österrike och i samtliga fall var motiven fler jobb.

Bara i Sverige blåste det pigstorm. Sociologen Vesa Läppänen beskriver i efterhand pigdebatten som en smutskastning av städjobben. Elin Kvist, också hon sociolog, anser däremot att debatten var nyttig:

– Olika tolkningar av jämställdhet ställdes mot varandra, där centrala parametrar som klass, arbetsvillkor och migration lyftes in.

Att ordet piga användes var ju just för att få in ett historiskt perspektiv på hushållsjobbet, säger hon.

På 1970-talet var jämlikhetstankarna starka i Sverige, och de levde kvar i början av 1990-talet, bedömer sociologen Ellinor Platzer. Men därefter började återigen inkomstskillnaderna att öka, och privatiseringen och den fria rörligheten började ta fart.

När rut-förslaget kom på regeringen Reinfeldts initiativ 2007 hade samhällsdebatten svängt. Jämlikhetsfrågorna hade tappat mark i förhållande till jämställdhetsfrågan. Ellinor Platzer beskriver det i titeln till sin bok som kom 2007: Från folkhem till karriärhushåll.

Nu stod ”livspusslet” för karriär­kvinnorna i fokus. Den vita medel­klassfamiljens behov av tjänster blev styrande för debatten.

LO var visserligen tydlig i sin kritik: En sektor där svartarbete är problemet ska inte belönas med skattebefrielse, stimulans av jobb görs bättre inom offentliga sektorn, och det är inte rimligt med stora skatteavdrag som LO-grupper har små ekonomiska möjligheter att ta del av.

Men alliansen hade tagit makten och reformen kunde införas.

I ett historiskt perspektiv har gruppen hushållsarbetare varit osynlig. När kvinnor fick rösträtt 1921 blev 120 000 hushållsanställda kvinnor intressanta för socialdemokratin. Tre av fyra avstod dock från att rösta och partiet började tvivla: Vari låg deras lojalitet, gick de inte att mobilisera? skriver forskaren Lisa Öberg i Ett socialdemokratiskt dilemma. Från hembiträdesfrågan till pigdebatt (1999).

Vid den tiden skapades också hembiträdesföreningar, som under 1930-talet fick stöd från LO. Men försöken att bilda en riktig fackförening misslyckades, och intresset från LO svalnade.

När LO:s kvinnoråd föreslog en egen förening, eller inträde i Fastighets, fick frågan inte gehör. På LO-kongressen 1951 frågade kvinnorådets Helga Johansson varför frågan lämnats därhän.

”Jag har inte något minne av att vi i vårt arbete sysslat med hembiträdenas organisationsfråga”, blev svaret från LO:s ordförande Axel Strand, skriver Lisa Öberg.
Också staten negligerade yrkesgruppen: En lag om åttatimmarsdag för hembiträden sköts på framtiden i 27 år, och infördes lagom till dess att yrkeskåren försvunnit på 1970-talet.

Men det var då. Nu har vi inte hembiträden, nu har vi hushållsarbetare med egna hem och reglerade arbetsvillkor som i stort vilar på samma arbetsrättsliga grund som för andra yrkesgrupper. Sedan LO-kongressen 2008 är det Kommunal som har rätten att organisera.

Till seminariet på Kommunal är tre forskare inbjudna för att berätta om situationen för hushållsarbetare i Sverige i dag. Slutsatserna är delvis dyst­ra. Visserligen har många nya jobb skapats, men parallellt med de vita jobbens framväxt stimuleras också en svart arbetsmarknad.

– Tydligt är att villkoren många gånger är problematiska och att det finns mycket kvar att göra, säger Elin Kvist som genomfört 200 intervjuer med hemserviceföretagare runt om i landet.
Almegas Johan Huldt, branschansvarig för hemserviceavtalet på arbetsgivarsidan, håller med om att det finns problem i en ”flexibel, kundstyrd bransch”, där många företagare är nya, och därmed ovana.

– Vår prioritet nummer ett är att värva nya medlemmar. Vi är positiva till att facket tar en nystart, säger han.

Lena Ezelius gick till konferensen lite uppgiven, efteråt är hon inspirerad. En arbetsgrupp ska tänka utanför boxen – det vill säga arbetsplatsen – och söka arbetare i bostadsområden, kyrkor, föreningar, på puben, genom radiostationer, eller vart nu kreativiteten styr.

– Nu har en bransch växt fram, baserad på rutavdraget, och oavsett vad man tycker om det, så finns där arbetstagare som, om några, har behov av att gå ihop och driva sina frågor. Det är pedagogiskt viktigt att kunna förklara att vi är emot rut men för medlemmar i hushållsnära tjänster, säger Lena Ezelius.

Läs mer:
Jobba hemma hos / del 1.