Skärpta villkor i sjukförsäkringen har ”sannolikt bidragit” till att sjukfrånvaron har sjunkit.

Men alldeles säkert är det inte. Historiskt har sjukfrånvaron gått upp och ner också i perioder då sjukförsäkringens regler varit oförändrade, enligt en studie som Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har gjort, och som publiceras i dag, torsdag. En rad faktorer som inte har med sjukförsäkringen eller människors hälsa att göra spelar in: köerna i sjukvården, arbetsmiljön, attityderna till sjukskrivning bland läkarna och allmänheten, befolkningens sammansättning och vilka som deltar i arbetskraften. För att bara nämna några.

I Sverige har sjukfrånvaron varierat kraftigt de senaste årtiondena. I slutet av 1980-talet var nära fem procent av de sysselsatta frånvarande från jobbet på grund av sjukdom (då är förtidspensionärerna inte inräknade). Under 1990-talskrisen sjönk andelen plötsligt till dryga två procent, 2003 hade den stigit igen till strax över fyra procent, och sedan dess har den sjunkit dramatiskt.

Sådana svängningar är inte unika för Sverige – Norge och Nederländerna är bevis på det – men variationerna är ändå förbluffande stora. Folkhälsan är ju hyggligt stabil. Därför har regeringen givit ISF i uppdrag att undersöka om det finns någon ”stabil” nivå för sjukfrånvaron att sträva mot – en ”jämviktssjukfrånvaro” på samma sätt som nationalekonomisk litteratur beskriver en jämviktsarbetslöshet.

Svaret är ett klart nej. Sjukfrånvaro drivs av helt andra mekanismer än arbetslöshet. Konjunkturen avgör normalt inte om man blir sjuk eller ej. Strängt taget är det fel att alls analysera sjukfrånvaro i termer av jämvikt på en marknad: Någon egentlig efterfrågan på sjukfrånvaro finns inte.

Det betyder inte att sjukfrånvaron ligger fullständigt utom politikernas och myndigheternas kontroll. De flesta bakomliggande faktorerna går att påverka, från arbetsmiljö till attityder. Och det finns bevisligen länder där sjukfrånvaron varierar mindre än i Sverige, exempelvis Tyskland.

Men att sjukfrånvaron kommer att svänga även i framtiden verkar ofrånkomligt. En ytterligare faktorer som skapar ovisshet är i vilken mån arbetsmarknaden kan skapa arbetstillfällen för personer med nedsatt arbetsförmåga, skriver ISF.