Ågren svarar på fackens krav: Nej

Christer Ågren, Svenskt Näringslivs vice vd, invänder mot det mesta i kraven från LO och Facken inom industrin.

Svenskt Näringslivs vice vd Christer Ågren ger i en intervju med Arbetet för första gången en samlad kommentar till fackens avtalskrav. Och han presenterar också de bärande delarna i arbetsgivarnas strävan i den kommande avtalsrörelsen.

Arbetsgivarnas hela avtalslinje läggs fram om en måand då arbetsgivarna i industrin ger sitt svar till industrifacken.

– LO lever i en värld där man oavsett hur ekonomin ser ut ska ha reallöneökningar. Med tanke på den ekonomiska situationen kan man inte ta reallöneökningar för givna. Bara om inflationen blir riktigt låg kan de bli reallöneökningar i den kommande avtalsrörelsen, säger Christer Ågren.

Han tar emot Arbetet på sjunde våningen i arbetsgivarnas hus på Storgatan i Stockholm i mötesrummet Gotland, där det finns två fåtöljgrupper, en stor öppen spis och ett sammanträdesbord.

Svenskt Näringslivs vice vd konstaterar att kravet på 2,8 procents lönelyft ligger högre än de avtal som gäller nu samtidigt som den ekonomiska situationen är den sämsta på länge.

– Utrymmet för löneökningar är betydligt lägre än i förra avtalsrörelsen och för oss är ett av de viktigaste målen att hitta en nivå som gör att de exporterande företagen kan ta sig igenom nuvarande ekonomiska situation och hålla sysselsättningen uppe.

Han säger att för höga löneökningar är kontraproduktiva. Det är inte alls som facken säger att förhållandevis höga höjningar håller ekonomin och sysselsättningen igång.

Med hänvisning till IF Metall säger han att för höga kostnader gör att svenska företag säljer färre kylskåp, vilket leder till uppsägningar. I en sådan situation kommer de som jobbar inom hemmamarknaden inte att använda sina lönelyft till att hålla hjulen igång utan de blir oroliga och håller i sina pengar.

– Det är otroligt låg nivå på ett resonemang om att förhållandevis höga löneökningar skulle hålla uppe konsumtionen. Fransmannen köper inte det svenska kylskåpet för att det är dyrt och svensken som har jobb håller i pengarna.

Arbetsgivarnas egen avtalslinje liknar i mycket den uppfattning de lyfte fram i förra avtalsrörelsen. Nu har de kokat samman sin linje i tre krav och de är: en lönehöjning som exportindustrin klarar, att mer ska vara lokalt förhandlingsbart och att sätta stopp för löneutjämningen.

Kravet på att mer ska kunna förhandlas ute på arbetsplatserna innebär i praktiken att arbetsgivarna kommer att agera för att få så lite som möjligt av individgarantier, generella tillägg och stupstockar. Samtidigt som de gärna ser att tidpunkten för lönehöjningarna kan flyttas framåt i tiden. Den möjligheten finns redan i Teknikavtalet och den vill arbetsgivarna ha in i flera avtal.

LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson har sagt att arbetsgivarnas sammanhållning i förra avtalsrörelsen var stark och han jämförde med Sovjets disciplinerade hockeylag.

– Jag börjar känna mig som den sovjetiska hockeytränaren Tarasov, men jag vet inte om jag ska vara glad eller irriterad över det, säger Christer Ågren.

Han säger att det var LO-förbunden som enade arbetsgivarna. Den allmänna bilden bland arbetsgivarna var att industrins avtal på 2,6 procent var väl högt och när de facken som förhandlade därefter höll fast vid det ursprungliga LO-kravet på 3,5 procent och en del vill ha ännu mer reagerade arbetsgivarna starkt. Fackets krav förde samman arbetsgivarna i de olika medlemsförbunden, säger han.

Men Christer Ågren tror dessutom att Svenskt Näringsliv och dess medlemmar har en bättre sammanhållning än facket.

–Vi har varit bättre på att skapa en gemensam värdegrund än LO. Vi har kunnat komma överens utan att behöva samtalshjälp.

Christer Ågrens svar på fackens krav

LO och facken inom industrin: Löneökningar på 2,8 procent.

Christer Ågren: Löneutrymmet är betydligt lägre

LO: 700 kr till den som tjänar under 25 000 kronor i månaden och lika stor höjning av lägstalönerna.

Christer Ågren: Facken försöker lösa ett problem som inte finns. Vi har redan de mest sammanpressade lönerna i OECD. En sådan höjning av lägstalönerna skapar ännu högre trösklar för unga och oerfarna. Krontalspåslaget på 700 kronor sätter industrinormen ur spel. Den innebär i praktiken att nästan två tredjedelar av LO:s medlemmar ska ha ett större påslag än märket.

Facken inom industrin: Ytterligare arbetstidsförkortning.

Christer Ågren: ett stort hinder för att kunna komma överens. I tuffa tider borde inte det första man tänker på vara att arbeta mindre

LO: Föräldralön till alla i sex månader i ett nytt system

Christer Ågren: Utgångspunkten är att detta är bäst att lösa på vart och ett av avtalsområdena. Men arbetsgivare med många unga med barn bland sina anställda kan vara tilltalade av förslaget samtidigt som arbetsgivare som får betala motsätter sig förslaget.

LO: Förbunden ska gemen­samt se till att inget av dem ska behöva avstå från fördelar i sitt avtal, enligt ett ömsesidigt löfte.

Christer Ågren: Tycker tvärtom att det kan vara en bra modell som ger större möjligheter inom normeringens ram – exempelvis att avstå från individgaranti för att få högre lön.

LO-förbundens nya enighet.

Christer Ågren: Gynnar oss. Större hot om samordningen spruckit. Under industriavtalets 15 år har LO hållit samman lönebildningen och det har funkat.

LO: Förbättringar av avtalsförsäkringarna.

Christer Ågren: Har idag ingen åsikt om kraven.

Diskussionen om kompensation i avtalsrörelsen för sänkningen av bolagsskatten:

Christer Ågren: Slafsig debatt. Facken borde titta på oss. Vi hade kunnat slänga in jobbskatteavdragen i tidigare avtalsrörelser. Ett sådant krav skulle också vara politiskt utmanade och syfta till att neutralisera regeringens politik.