Arbetstidsförkortning har varit en icke-fråga under snart åtta år. Senast frågan var het var under avtalsrörelsen 2004. Då lyckades industrifackförbunden förhandla sig till ytterligare några minuters förkortning per vecka.

I år – eller rättare sagt nästa år – är det dags igen. Kortare arbetstid är åter en het fråga. Och det är än en gång inom industrin som kravet är prioriterat.

Den tidigare målsättningen inom IF Metall på 100 timmar kortare årsarbetstid har de senaste sju, åtta åren gjort halt vid 74 timmar.

Nu ska emellertid de resterande 26 timmarna förhandlas fram. Kanske inte på ett bräde, men kravet är högt prioriterat i de kommande förhandlingarna. Och det är mycket populärt bland medlemmarna.

I flera industribranscher är fack och arbetsgivare överens om ett system som innebär förkortning av livsarbetstiden. Inom stålindustrin och gruvorna är inriktningen på förkortningen tydligt inställd mot deltidspensionering med goda ekonomiska villkor.

För den som arbetat 20 till 30 år inom stål- ­eller gruvindustrin och sparat sin årliga arbetstidsförkortning innebär det ett rejält ekonomiskt tillskott mot slutet av arbetslivet. Den som vill förkorta sin arbetstid eller gå i deltidspension kan då använda de sparade pengarna till att fylla ut lönekuvertet.

Exakt hur förkortningen av arbetstiden tas ut varierar kraftigt mellan arbetsplatser och branscher. Fackens ambition är att försöka skapa system som ger medlemmarna så många valmöjligheter som möjligt.

En bärande tanke bakom deltidspension/arbetstidsförkortning är också att försöka underlätta generationsväxlingen inom industrin. Med ekonomiskt gynnsammare villkor vid deltidspensionering skapas utrymme för fler unga i branschen. Och just återväxten är högprioriterad bland arbetsgivarna.

Men kravet på arbetstidsförkortning är en svår fråga att turnera i förhandlingar. Mot förkortning reser alltid arbetsgivare krav på ökad flexibilitet, variation av normalarbetstiden.

Nya krav på förkortning av arbetstiden möts därför med all säkerhet av nya skarpa krav på ökad variation av normalarbetstiden. Redan i dag finns möjligheter för arbetsgivare inom verkstadsindustrin att låta veckoarbetstiden svänga 2,5 timmar upp eller ner utan att betala övertidsersättning.

Det är i den här avvägningen mellan ökad makt för arbetsgivarna att variera till exempel veckoarbetstid – och mer arbetstidsförkortning som de verkligt svåra avgörandena finns. Vinterns överläggningar utgör med all säkerhet inget undantag.